- I måndags fick vi skriva på en lista där vi lovade att rösta på Ak-Djol (Lysande vägen). 'Ni får ju lön av staten, så nu ska ni rösta på dem som betalar lönen', sa chefen till oss.
Detta berättar en kvinna i trängseln på en taxibuss i Bisjkek, Kirgizistans huvudstad. Hon arbetar med miljöskydd och har likt flera andra offentliganställda Fria Tidningar talat med öppet beordrats att rösta på presidentens parti Ak-Djol. Detta är ett klart brott mot landets lagstiftning.
- Vi satt allihop med nedböjda huvuden och lovade. Men jag tänker ändå rösta på vem jag vill, säger hon.

Europeiska valövervakare och lokala ickestatliga organisationer oroar sig över grova överträdelser i morgondagens val. Det rör sig om allt från att den statliga valkommissionen har underkänt tio oppositionspartier och att statlig teve nekar vissa reklamtid till att stora grupper väljare hotas eller mutas. Överträdelser rapporteras även från oppositionens sida. Många kandidater har mycket att vinna eller förlora på valet.
- Av de 100 rikaste personerna i landet återfinns många bland Ak-Djols kandidater, men även på oppositionspartiet Socialistiska Ata-Mekens (Fosterlandets) partilista finns många av landets välbärgade, säger Fredrik Sjöberg, som doktorerar på de kirgisiska valen på plats i Bisjkek.

Entusiasmen efter det som kallades Tulipanrevolutionen våren 2005 har lagt sig. Då jagades den liberalt sinnade men alltmer korrupte presidenten Askar Akajev ur Kirgizistan efter 15 års styre. Stora förhoppningar fästes vid en ny samlingsregering. Men det politiska kaoset gav också utrymme för organiserad brottslighet, och politiska skandaler kom att avlösa varandra.
Efter ett par års mödosamt arbete med en ny grundlag trumfade president Kurmanbek Bakijev den 21 oktober i år igenom en version som innehöll reella reformer, men som också knöt mer makt till honom själv. Dagen därpå upplöste han parlamentet och utlyste nyval.

Utvecklingen i Kirgizistan är betydelsefull för hela regionen. I augusti blev den stora grannen Kazakstan en enpartistat och därmed är Kirgizistan det enda relativt demokratiska landet i Centralasien.
- Det är hemskt det som skett i Kazakstan. Men här tror jag inte det kan hända. Vårt civila samhälle och oppositionen är alldeles för aktiv, säger Anara Nijazova, jurist och rådgivare i presidentadministrationen.
Enligt Anara Nijazova är oppositionspartierna inte mogna att ta makten.
- De har inte erbjudit något seriöst alternativ. De får presentera kritik nästa gång, istället för att kräva avgångar mellan valen, säger hon.

Anara Nijazova står bakom stora delar av Kirgizistans jämställdhets- och jämlikhetslagstiftning, som är unik i forna Sovjetunionen.
Via partilistorna kvoteras i morgon minst en fjärdedel kvinnor in
i parlamentet, enligt en tillfällig lag som kvinnorörelsen lobbat igenom. Sedan våren 2005 har det uteslutande bestått av män och innan dess var bara sju procent av ledamöterna kvinnor, berättar Anara Nijazova.
- Kvoteringen för inte bara in nya ansikten och nya frågor. Själva processen kommer att förändras. Nu fattas besluten vid biljardbord och i bastun, snart kommer argument att krävas inför öppna gallerier.

Stora delar av befolkningen tar valfusket med ro och prioriterar sociala mänskliga rättigheter framför politiska.
- Varför ska vi låta nya hungriga vargar komma till bordet? Det är bättre att de gamla sitter kvar, de har redan ätit sig mätta, säger Bisjkekbon Galina Diditjenko, i en anspelning på korrupta politiker.
De flesta bedömare tror att tre till fem av de tolv registrerade partierna kommer in i parlamentet.
Men situationen är långt ifrån förutsägbar. En otydlighet i den nya vallagen har lett till att partierna måste passera en orimligt hög tröskel på omkring 12 500 röster i vart och ett av de nio valdistrikten - oberoende av dessas befolkningsantal. Detta kan helt slå ut den handfull oppositionspartier som bedöms kunna nå parlamentet, vilket skulle kunna leda till en enpartistat. Men också nya massdemonstrationer och upplopp.