På Elimägatan 15B i centrala Helsingfors pryds en tegelvägg av graffiti och på gården går två hemlösa och rycker i cyklar. Genom ett par dubbeldörrar kliver Mikael Brunila ut och en stunds samtal slutar med att männen får ett löfte om att få fortsätta bo i en lägenhet i källaren.
– Jag hade inte hjärta att säga nej. Vi får ta upp det där på nästa möte, säger Brunila.
Han och Elina Harju är en av många drivande bakom en kraftig ökning i antalet ockuperade hus i staden.
– I flera år har folk ockuperat hus sporadiskt, kanske ett eller två om året. Men nu har vi ockuperat sex byggnader sedan i maj, berättar hon.

För tillfället är byggnaden, som ligger i industriområdet Vallgård, smutsig och kylslagen. På en fest i lördags kom 700 personer och den externa arrangören "har inte städat som han lovade." På övervåningen ligger en rad rum som är både rena och torra och där för tillfället en handfull personer övernattar.
– Totalt har mellan 50 och 100 personer hjälpt till här, från att scouta fram byggnaden till att göra fint, hålla workshops och bygga barrikader när polisen kommer, säger Mikael Brunila.
Tre av årets ockupationer har varit tillfälliga och syftat till fester. De övriga två har försökt skapa permanenta autonoma kulturhus, men stoppats av polis. Det första efter en vecka, det andra efter två. Vid de tillfällena blir känslorna allt hetare mellan aktivisterna och polisen. Sist kom hundratalet poliser och en helikopter, vilket resulterade i 23 gripna aktivister.
– Allt har varit utan våld från aktivisterna än så länge, säger Brunila.

I en vädjan om internationell hjälp på motkraft.net motiverar aktivisterna sin civila olydnad med att direkta kostnader för staden i form av nya ockupationer och vräkningar är det enda som kan övertyga politikerna om att en byggnad måste vigas till ett autonomt socialt center.
Mediebevakningen har enligt Elina Harju varit väldigt positiv.
– Ett par av de största tidningarna har faktiskt skrivit absurt positivt om oss. Men det kan också ha inverkat att vi jobbat bra med mediekontakter, säger hon.

Sedan aktivisterna gick ut med ett pressmeddelande om ockupationen i augusti har husägaren Etera avstått från att kräva vräkning och istället har det varit tal om att staden, via förvaltningen Ungdomscentralen, kanske ska betala en hyra om 20 000 euro om året.
– Elimaeenkatu ar ett mycket intressant fall. Mikael och många andra har jobbat hårt och skött sig utmärkt, menar den välvilligt inställde handläggaren Markku Toivonen.
Men i förra veckan rekommenderade handläggarna politikerna att dra sig ur uppgörelsen. De hävdade att skadorna på huset är för stora för att tillåta boende eller reparationer.
– Det här har inte med miljö att göra utan det är starka politiska krafter som ligger bakom. Vi menar att mögelskadorna är lindriga, säger Mikael Brunila.

I veckan hölls krismöten på Elimägatan då ockupanterna diskuterade vilken taktik man ska använda mot en förmodad polisstormning.
– Det saknas sådana här användarstyrda ställen i Helsingfors, säger Mikael Brunila, samtidigt som han drar fram huvan över öronen mot kylan och går ned i källaren för att städa i bråten.
– Visst är många trötta, men vi fortsätter sannolikt direkt med ett nytt hus om vi vräks. Rörelsen är mångdubbelt starkare nu än när vi började i våras.