Moderaterna med Reinfeldt i spetsen upprepar som ett mantra att partiet måste förnyas. Men förnyelsen är bara skenbar. I grundläggande högerfrågor är man lika troende som den mest utpräglade fundamentalist.Ett exempel är utförsäljningen av de statliga företagen (som ägs av svenska folket). Partibrodern Tomas Tobé är mer doktrinär än en gammal stalinkommunist i sin strävan att sälja ut och privatisera våra företag. Man kan knappt hålla sig för skratt när han vid moderatstämman, av omsorg om de spelberoende, pläderar för att privatisera spelmonopolet. Detta är ingen hjärtesak för mig. Däremot är Tobés argumentation totalt i avsaknad av kunskap och omdöme. I dag går en huvuddel av spelmonopolets vinst till idrotten. Tobé vill sälja ut monopolet för att rädda de spelberoende! Som om en privatisering skulle förbättra situationen för dessa när det i verkligheten blir tvärtom.

För Tobé är det för principernas och doktrinernas skull viktigare att kanske femtio miljarder i vinster från de utförsålda bolagen hamnar hos kapitalister i utlandet än att de bidrar till att stärka statens ekonomi. Istället vill han naturligtvis höja skatterna för att vi ska få råd att stödja idrott och folkrörelser, liksom spelberoende. Kan man handla mer oansvarigt och omdömeslöst? Nej, givetvis inte. Tobé pratar och handlar utan att tänka. Detta är den doktrinära människans kännemärke. Fundamentalismen är ledstjärnan – inte vad som är bäst för Sverige och dess medborgare. Istället för att använda intellektet lutar sig Tobé mot flerhudraåriga doktriner. Detta är i moderata sammanhang den stora förnyelsen.