Normbrytande nyheter
Efterskrigstiden var en tid av befrielse och uppror inom konsten. Måleriet togs ner från höga hästar och det stänktes, hälldes, sköts, kladdades och krälades i färg i ateljéer, men också på andra håll. Performance blommade och både konstnärer och publik intresserade sig alltmer för själva handlingen att måla.
Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!
På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.
Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.
Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.
Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.
Lapsk magi på Nationalgalleriet Ateneum i Helsingfors är en snäll utställning med verk av konstnärer från finska Lappland och andra som hämtat sina motiv därifrån.
Konstnären Torsten Billman var en betydande berättare med arbetarkampen för ögonen, men lågmäld och mindre agitatorisk än många andra. Niels Hebert har läst ett riktigt kärleksfullt praktverk.
Ibland har det redan hänt. Juan-Pedro Fabra Guemberena visar i sin utställning på Nordin gallery i Stockholm ett videokollage med scener ur de många Hollywoodfilmer och dokumentärer som gjorts om vad som kan tänkas ha hänt på United airlines flight 93 före kraschen den 9/11 2001. Detta var det ”fjärde planet”, som kaparna avsiktligt lät störta någonstans i Pennsylvania sedan passagerare lyckats ta sig in i cockpit.
Niels Hebert har läst Mobiltelefonins hälsorisker. Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal av Mona Nilsson.
© 2025 Fria.Nu