Normbrytande nyheter
Den iransk-amerikanska konstnären och filmaren Shirin Neshats filmsvit Kvinnor utan män beskriver en samhällsordning som går in på bara kroppen, en kroppspolitik för att behärska och förneka kvinnors alla behov.
Att rädda världen är kanske möjligt, men att rädda pappa? Catti Brandelius (Miss Universum, Profesora) undersöker frågan med en utställning av screentryck och en filmad performance på Länsmuseet i Gävle.
I den femte konstbiennalen i ordningen har curatorerna Johan Pousette och Celia Prado valt ut verk av 17 konstnärer från olika delar av världen utifrån tematiken What a wonderful world. FRIA:s kritiker Niels Hebert tar del av en biennal som är ojämn i kvaliteten och där dragplåstret Tracy Moffat är en av besvikelserna. Den norske tecknaren Pushwagner står däremot i en klass för sig.
Författare som Joyce och Proust introducerade den inre monologen i litteraturen. Enkelt uttryckt skedde det i dialog med Freud. I vår tid av bloggande och twittrande stiger det inre mentala flödet upp till ytan och över alla tidigare kända bräddar. Ibland känns det som om alla talar hela tiden, men få lyssnar.
Gamla gasklockor är heta. Niels Hebert berättar hur scenkonsten nu börjar ta plats i gamla industribyggnader.
Varifrån kommer allt? Den brittiska konstnären och filmaren Anna Lucas begrundade två växter på marknaden hemma i Brixton. Den ena var Jerikos ros, en växt som sägs kunna bota infertilitet. Den lever i öknen och kan överleva långa torrperioder. Den andra var Una de Gato, som växer i Amazonas regnskogar i Peru och som sägs stärka immunförsvaret, till och med vara verksam mot cancer och aids.
Andreas Gursky är fotokonstens megastjärna. Hans två foton av interiören i en lågprisaffär såldes 2001 för 3,3 miljoner dollar på en auktion, ett rekord som står sig. Hans berömmelse grundar sig på jättebilderna av stora hus, evenemang med mycket publik, turister i landskap och den västerländska modernitetens miljöer omplacerade till nyrika samhällen på olika håll i världen. Människorna ses ofta på stort avstånd.
Galleri Signal ska bort. Signals tre finansiärer drar samtidigt bort sitt stöd för detta center för samtidskonst som hör till det bästa, det som är unikt, framtidsorienterat och som i dessa tider är något så värdefullt som ett bidrag till Malmös varumärke. Varför? Svaret på frågan är: det ges inga svar. Det är den våta filtens taktik.
© 2025 Fria.Nu