Normbrytande nyheter
Sláva är en fri teatergrupp i Huddinge. Varje sommar beger de sig till Vårby gård för att göra en uppsättning av Vårbyspelet. Årets uppsättning blir Askungen, och som vanligt får alla vara med. Stockholms Fria Tidning sände ut sin frilansreporter Jessica Johansson för att titta på repetitionerna och prata med deltagarna.
Den 14 april har Teater Giljotin premiär på sin nya pjäs Lucifer effect.
Stockholms Fria Tidning besökte dem under repetitionerna för att
samtala om tidens ondska.
Det verkar som att fler och fler skriver romaner, samtidigt som förlagen satsar mer och mer resurser på bästsäljande romaner och deckare. Manushögarna växer och det nålsöga man brukar prata om när det gäller att bli publicerad, blir allt svårare att pricka in. Stockholms Fria Tidning har besökt Jakobsbergs folkhögskola och pratat med ytterligare några populära utbildningar för att ta reda på varför så många vill bli författare, och hur man arbetar på dessa skolor.
I Turteaterns händer blir den klassiska historien om Frankenstein en symbol för nutidsmänniskans ständiga strävan efter mer, att alltid sikta högre och aldrig vara nöjd. ”Ska vi finnas till för tillväxt och konkurrens istället för att vara människor? Det är som en ny religion”, säger pjäsens regissör Carina Ehrenholm.
ARBETSMARKNADSPOLITIK Fredrik Reinfeldt tycker att vi ska jobba tills vi är 75 år. Oppositionen har i Dagens nyheter, den 7 februari, påpekat det faktum att många inte ens orkar tills de är 65. Herr statsminister föreslår att man efter en viss ålder bör arbeta med något mindre krävande än tidigare.
På skrivarskolor och litteraturvetenskapliga institutioner runt om i landet poängteras gång på gång att en författare inte är sin text. Det förutsätts att läsaren förmår skilja på en skönlitterär text och den biografiska person som hållit i pennan och skrivit. Och visserligen så tror nog inte många att författaren Bret Easton Ellis är en kallblodig mördare, som den man han beskriver i American psycho. Ändå kryllar litteraturhistorien – och vår samtid – av tolkningar som säger det motsatta. En författare är sin text. Ännu hellre om författaren, av ett eller annat skäl, använder sitt riktiga namn i texten. När gränserna blir flytande, och inte så knivskarpa som i fallet med American psycho, vacklar också synen på författaren som frånskild sin text. Delvis kring det ämnet kretsar Ingrid Elams bok Jag. En fiktion.
Det är något med Stridsbergs språk och val av metaforer och symboler som gör det alldeles oemotståndligt. I kombination med de ofta tragiska, utsatta gestalterna och de starka situationer de hamnar i blir det hemska ännu hemskare. Det är som om det vackra, poetiska språket förstärker det sorgliga och fruktansvärda.
© 2023 Fria.Nu