Stora artisters förment vita rötter - Exemplet Bruce Springsteen
Rockmusiken är en unikt rasintegrerad kulturyttring med rötter i såväl svart som vit folkmusik. Likväl tycks rockjournalistiken ofta hamna i ett av två diken. Antingen överbetonas de svarta elementen - bluesen fick ett barn och det döptes till rock’n’roll, för att låna en rad av Muddy Waters - eller så överbetonas de vita. Det senare gäller inte sällan vita artister som Bob Dylan och Bruce Springsteen. I artikeln används Springsteen som exempel på hur en något annorlunda historieskrivning skulle kunna se ut. Jag argumenterar för att de svarta rötterna är minst lika viktiga för Springsteen som de vita.
Läsarnas Fria