Normbrytande nyheter
Snart kommer våran vår. Då allting knoppar och känns lätt och åtkomligt.
Jämförelserna av Sveriges temperaturer sätter igång och människor diksuterar visst var det inte så här kallt vid den här tiden på året förra året...eller?
Vi måste inom alla områden arbeta för att nå en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar värld. En viktig del av våra liv är vårt boende. Beroende på hur vi väljer att bo påverkar vi miljön olika mycket. Vi påverkar också vår egen ekonomi och sociala liv beroende på hur vi bor.
Som f.d. hundägare tyckte jag utan att ha sett Lars Vilks vovve, att idén var en riktigt underfundig metafor och log smått road, men vänta ett tag...vid närmare eftertanke, en rondellhund är ju en blandning mellan fler än två raser, borde inte Mohammed stå i en korsning, dessutom kan man ju knappast kalla Mohammed för herrelös.
VEM , säg mig vem "behöver" bibeln? i vår tid av religiös terror? undra jag efter att ha läst Michael Sörmans kristet och dogmatiskt färgade artikel.
Hon skiljdes åt från sin moder vid en månads ålder.
Rädsla, ångest, stress och panik var hennes vardag.
Vid ett halvårs ålder hade de ihjäl henne.
Hon fick aldrig se dagens ljus.
Hon begravdes i din mage.
Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Frågan är relevant då ingen av dessa har eller tilldelas verktygen (bostäder) för att en hemlös ska slippa kallas det. Då blir det i sin förlängning att dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar och att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma.
Det finns en djungel av termer för olika slags sexualitet, homo, hetero och bi för att nämna några. Men jag tycker inte att någon term jag hört passar in på mig.
Att som hemlös bli "hjälpt" av myndigheter och organisationer är som att makten stjäl en människas rätt för att urskulda sig själv. De stjäl en identitet och gör sig själva till företrädare. Det kan väl inte vara det vi avser med representativ demokrati? Egentligen borde vi fråga oss huruvida den grundläggande tanken om ansvar utan åtskillnad efterlevs, den som vi bygger hela vårt samhälle på.
Jag var på besök i Afrika i en liten by i Usambarabergen i Tanzania. Vi i gruppen hade under resan pratat om hur hårt livet verkade vara i Tanzania, ett evigt slit att bruka jorden, bära vatten och föda barnen.
Regeringen håller på att tömma centrum med sin bostadspolitik.
© 2026 Fria.Nu