Fördjupning


Valdemar Möller
  • Ena dagen handboll, nästa dag musik. De nya arenorna ska vara multifunktionella och kunna rymma många typer av evenemang. Men sanningen är att de oftast bara står tomma och kostar enorma pengar. Här från invigningen av Kristianstad Arena.
Fria Tidningen

Kommuner spenderar miljarder på nya arenor

Det senaste decenniet har över trettio nya evenemangsarenor byggts i Sverige. Totalt har det kostat skattebetalarna många miljarder kronor. Kommunpolitikerna ser arenorna som en chans att skapa arbetstillfällen och sätta orten på kartan. Men kritikerna menar att satsningarna skapar stora hål i den kommunala skattekistan samtidigt som de bidrar till en gigantisk upplevelseindustri där de köpstarka grupperna gynnas.

Fotbollsmatcher, rockkonserter, mässor, konferenser, galor, Melodifestivalen... Listan över evenemang som förväntas fylla de dryga trettiotalet arenor som byggts i Sverige de senaste tio åren kan göras lång. Men trots att evenemangsindustrin stadigt ökar i omfattning visar flera granskningar att arenasatsningarna sällan blir de drömprojekt som kommunerna hoppats på. I det hårda konkurrensklimat som råder är det bara ett fåtal arenor som lyckas med ekvationen att locka tillräckligt mycket publik tillräckligt ofta för att arenan ska gå runt. Dessutom har de flesta arenor som byggts på senare år blivit betydligt dyrare än vad man hade räknat med från början. Arenorna konkurrerar dessutom med andra löpande utgifter och tvingar många kommuner att göra nedskärningar inom vård och utbildning.

Trots alla motargument tycks varje kommunpolitikers högsta önskan vara att få en egen arena till staden. Frågan är: varför?

En självgenererande utveckling

Karin Book, lektor i idrottsvetenskap vid Malmö Högskola, menar att den svenska arenaboomen knappast är något nationellt fenomen utan bör ses som en del i en internationell trend.

– Många kommuner vill bygga sin ekonomi på en upplevelseindustri och sätter en stor tilltro till besöksnäringen. Arenorna förkroppsligar på sätt och vis den här utvecklingen. Men man kan också se att den här trenden har blivit självgenererande. Trots att få kommuner har lyckats med arenasatsningarna så fortsätter ändå alla att bygga. Ingen kommun vill vara den som säger ”Nej tack, vi har ju redan en gammal idrottshall som vi skulle kunna snygga upp”, säger hon.

När kommunerna ska motivera satsningarna på nya arenorna utåt så använder man dock andra argument, menar Karin Book. Till exempel att det kommer generera fler arbetstillfällen och att det är positivt för folkhälsan.

– Att använda folkhälsan som ett argument är smart eftersom idrotten ju är något närmast heligt som nästan inte kan ifrågasättas. Men det här handlar i många fall om elitidrottssatsningar som inte har någon större påverkan på den allmänna folkhälsan, säger hon.

Det är lätt att tro att arenorna främst byggs för att de fyller ett behov hos medborgarna i kommunen. Karin Book tror att det stämmer till viss del, men att kostnaden för arenorna ofta tenderar att äta sig in på andra områden där det finns ett minst lika starkt behov.

”När livskvaliteten för boende i städer och kommuner rankas – av dess invånare eller oberoende bedömare – så är det faktorer såsom social service, trygghet och utbud av fritidsaktiviteter som väger tungt, inte om staden har en tjusig arena eller varit värd för fotbolls-VM eller OS” skriver hon i boken Idrott och City-Marketing.

Vi kommer nu att gå igenom tre exempel på arenor som har byggts eller som eventuellt ska byggas. Samtliga fall visar på olika intressekonflikter som ofta uppstår i samband med arenabyggen. Det första exemplet belyser också hur förespråkarna av upplevelseindustrin, trots folkliga protester, oftast är de som drar det längsta strået.

Kristianstad – Arenan som kommunen fick betala

Kristianstad Arena är både typisk och otypisk för arenatrenden de senaste åren. Den är typisk eftersom den som så många andra arenor har kostat betydligt mer än vad man räknade med från början, för att den har blivit föremål för en intensiv debatt både bland politiker och bland vanliga medborgare och för att den ligger i Skåne – det landskap i Sverige där arenatillväxten har varit som störst. Samtidigt otypisk eftersom den, enligt en rapport av tankesmedjan Timbro, vid tidpunkten för bygget var den enda svenska arena som helt finansierats med kommunala medel. Det vanligaste är annars att kommunen är med och finansierar arenan tillsammans med andra intressenter, till exempel ett lokalt idrottsförbund.

Arenan blev klar i september 2010 och beräknas ha kostat 337 miljoner kronor. Därtill tillkommer drygt 30 miljoner kronor per år i driftskostnader som också finansieras med skattepengar.

Men redan på ett tidigt stadium blev den ifrågasatt från flera håll. Bland annat startades initiativet Folkomrösta om arenan av två kommunfullmäktigeledamöter. Ledamöterna menade att alternativen till att bygga arenan inte hade utretts ordentligt och att medborgarna i Kristianstad inte hade fått tillräcklig insyn i processen. Totalt var det 4 800 personer som skrev på listan om att folkomrösta om arenan. Ändå avslog kommunfullmäktige begäran.

Bengt Gustafson (M) är idag produktionschef i Östra Göinge kommun, men var vid tidpunkten för arenabygget ordförande för kommunstyrelsen i Kristianstad. Han försvarar fortfarande arenan och säger att han till och med är mer nöjd med beslutet idag än han var då. – Bakgrunden till att vi byggde arenan var att skolorna och idrottsföreningarna för ungdomarna hade ont om träningstider. Vi var tvungna att göra något åt det. Alternativet var att bygga två nya bollhallar, men det skulle också kostat över 100 miljoner och hade knappast genererat lika mycket goodwill till kommunen.

Men varför bestämde ni att kommunen skulle betala hela kostnaden för arenan?

– Vi gjorde stora ansträngningar för att få med oss näringslivet. Men om de hade bekostat arenan så är det inte säkert att vi hade kunnat styra så att skolorna och föreningslivet skulle få gratis träningstider. Då hade de kanske fått betala för att få träna och då hade vi fått öka föreningsbidraget istället.

Samtidigt som stora summor satsats på arenan har Kristianstad kommun skurit ner på andra verksamheter. År 2009, samma år som arenan höll på att byggas, begärde Kommunstyrelsen att samtliga nämnder skulle göra nedskärningar motsvarande en halv procent av deras totala budget. I budgeten för 2010 räknade man också med att barn- och utbildningsnämnden och omsorgsnämnden skulle få skära ned sin verksamhet med cirka 20 miljoner vardera. Att besparingarna sedan inte riktigt blev så hårda som de hade räknat med berodde bara på regeringens beslut om att skjuta till pengar till kommunerna för att lindra effekterna av den ekonomiska krisen.

Men Bengt Gustafson anser att arenan, trots nedskärningarna på andra områden, har varit en rimlig investering eftersom han tror att den ökar Kristianstads attraktivitet och därmed också genererar mer tillväxt.

– Jag tror kanske inte att någon flyttar till Kristianstad enbart på grund av arenan. Men det är viktigt att se till dynamiken och helheten i en kommun och där är arenan en viktig del, säger han.

Stockholmsarenorna som kostat miljarder

Tele2 Arena är en av två nya jättearenor som byggts i Stockholmsområdet de senaste åren. Här handlar det inte om miljonbelopp utan om arenabyggen för flera miljarder. Friends Arena, den nya nationalarenan, invigdes i oktober förra året och i juli kommer Tele2 Arena att stå klar.

Arenorna har granskats av Timbros ombudsman mot slöseri med skattepengar (SlösO) som pekar på flera allvarliga problem. Tele2 Arena har till exempel marknadsförts som en arena som inte ska belasta skattebetalarna. Madeleine Sjöstedt (FP), kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholm, har vid ett flertal tillfällen hyllat arenan som ett storslaget och ekonomiskt hållbart projekt. På sin blogg skriver hon att ”grundförutsättningen för den nya arenan är att den ska vara skatteneutral”.

Men det stämmer inte. Arenan har dels finansierats genom att Stockholm stad har tagit lån och dels genom att man har sålt ut den mark som blev fri efter rivningen av Söderstadion. Men 250 miljoner är rena skattepengar som från början var tänkta att gå till renoveringen av Söderstadion, men som nu har gått till den nya arenan istället.

Som SlösO påpekar har även de byggrätter som sålts ett värde och ägs av skattebetalarna. Att stora delar av finansieringen grundar sig på lån kan också ifrågasättas eftersom det innbeär att arenan måste generera ett kraftigt överskott för att staden ska ha råd att betala tillbaka lånen.

I marknadsföringen av Tele2 och Friends Arena skriver man att det inte föreligger någon konkurrenssituation eftersom arenorna har olika publikkapacitet och därmed kommer dra till sig olika typer av evenemang. Men de nya arenorna innebär ändå att den totala publikkapaciteten för evenemangsarenor i Stockholm ökar med nästan en tredjedel, från 80 000 till 113 000 platser. Frågan är om ens Sveriges största stad har tillräckligt många arenabesökare för att kunna fylla de här arenorna mer än ibland? En som tvivlar på det är i alla fall arenaexperten och bloggaren Dan Persson. I en intervju med SVT Sport har han sagt att det skulle krävas sju-åtta miljoner stockholmare för att arenorna skulle kunna bli lönsamma.

En annan förklaring till varför man bygger är att Svenska Fotbollsförbundet och andra elitidrottsförbund på senare år har börjat ställa allt hårdare krav på arenornas utformning. Detta har gjort att flera kommuner har fått anpassa sina gamla arenor eller bygga helt nya för att kunna leva upp till kraven. Madeleine Sjöstedt, som förutom kulturborgarråd också är ordförande i Sveriges kommuners och landstings kultur och fritidsberedning, anser att kraven som ställs på kommunerna är orättvisa.

– Det är inte rimligt att Fotbollsförbundet ställer kraven och kommunerna betalar. Den som bestämmer vilka upprustningar som ska göras bör också betala, antingen genom att dela investeringskostnaden eller genom högre hyra, säger hon.

Hon menar också att satsningarna på elitidrottsarenor slår mot breddidrotten på många håll i landet, men ser ändå inga problem i att Stockholm Stad har satsat stora summor på just en elitidrottsarena.

Göteborgsarena hotar unik arkitektur

En annan fråga som det också brukar uppstå diskussion kring är platsen där arenan ska ligga. Enligt Karin Book finns två olika strategier:

– Ibland läggs arenorna i centrum för att förstärka ett eventuellt stråk. Och ibland läggs de utanför staden för att bli en katalysator för stadsutvecklingen utåt.

Båda modellerna har sina för- och nackdelar säger hon. Fördelen med att bygga en arena i centrum är närheten till allmänna kommunikationsmedel vilket minskar transporterna. Nackdelen är att det ofta är ont om plats och att man därför kanske får riva andra centrala byggnader, eller tvingar andra verksamheter att flytta.

Göteborg är exempel på en en stad där man har valt att förlägga arenorna i centrum. Redan i dag finns tre arenor – Gamla Ullevi, Nya Ullevi och Scandinavium – längs det så kallade evenemangsstråket. Men nu finns planer på att bygga ytterligare en arena i samma område. Beslutet att bygga arenan är ännu inte fattat, men samtliga partier förutom Vägvalet har sagt sig stödja arenan och diskussionen hittills har snarare handlat om var man ska bygga än om det faktiskt finns behov för en ny arena. Förslagen har varit att riva och flytta antingen Burgårdens gymnasieskola, Valhallabadet eller Valhalla Idrottsplats och bygga arenan på någon av dessa platser. Såväl kommunledningskotoret som arenabolaget GotEvent rekommenderar att bygga arenan där Valhallabadet i dag står, något som har fått flera att se rött. Under rubriken ”Kulturen reduceras till biljettintäkter” skrev till exempel konstprofessorn Jeff Werner en debattartikel i GP där han menade att Valhallabadet har en unik arkitektur som skulle gå förlorad om man rev den.

Karin Book menar också det finns en problematik i att centrumet avgränsas.

– Man talar om arenorna som publika platser. Men i själva verket är de ju som ointagliga fort som bara den köpstarka delen av befolkningen har tillgång till. Det finns risk att arenan skapar en sluten och död stadsmiljö, istället för att bringa liv till stadskärnan.

Slöseri med skattemedel

Författaren och journalisten Philip Lerulf skrev för några år sedan en rapport om evenemangsarenor för Timbros räkning. I rapporten riktar han hård kritik mot hur kommunledningarna som har beslutat om arenabyggena har hanterat skattebetalarnas pengar.

– Många kommunpolitiker ser nog evenemangsarenan som en möjlighet att sätta den egna kommunen på kartan. Det bygger på en enkel idé om att ifall vi bara bygger en arena så kommer det strömma in människor och intäkter. Men jag menar att det blir till en tävling med skattepengar. Det är också sällan som man har gjort någon ordentlig undersökning av effekterna innan, säger han.

Philip Lerulf menar att en del av problemet ligger i att det inte finns några nationella riktlinjer för arenabyggande, vilket innebär att det i princip är fritt fram för alla kommuner att bygga så många och dyra arenor som helst. Han säger också att kommunerna borde kunna samarbeta om arenorna som man ofta gör på andra områden, till exempel återvinning och fjärrvärme, istället för att konkurrera med varandra.

2007 kom en statlig offentlig utredning där man räknade med att de arenor som planerades att uppföras mellan 2004 och 2010 skulle kosta åtta miljarder kronor. Sedan 2007 har dock flera nya projekt projekt tillkommit – bland annat Friends Arena och Tele2 Arena i Stockholm som bara de kostat närmare sex miljarder – vilket gör att den totala summan för arenorna idag är betydligt högre.

2011 skrev Dan Persson att Sveriges kommuner de senaste åren satsat mellan och 15 och 20 miljarder på idrottsarenor, om man räknar in alla de mindre om- och tillbyggnader av arenor som görs runtom i landet. Som jämförelse skrev han att det är betydligt mer pengar än vad staten under samma period har satsat på investeringar i vägar och järnvägar.

Men siffrorna ovan är bara investeringskostnaderna. Det stora problemet enligt många bedömare är driften av arenan. En normalstor arena brukar kosta ungefär 30 miljoner i driftunderhåll per år vilket innebär att man efter bara tio år i många fall har lagt ner mer pengar på underhåll än vad det kostade att bygga själva arenan.

Det finns många olika modeller för att äga och driva en arena. En rapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar dock att den överlägset vanligaste formen är att en kommunal förvaltning både äger arenan och sköter driften. Även om näringslivet och lokala idrottslag ofta bidrar med en del pengar så brukar det ändå bli kommunen som i slutändan får stå för huvuddelen av kostnaden.

Att bygga och driva en arena är som regel ett mycket olönsamt projekt. De pengar som kommunen får tillbaka genom till exempel uthyrning av lokalen äts upp av driftskostnaderna. Allt som oftast blir den slutliga notan för arenan också betydligt högre än vad man hade tänkt sig från början. I Vänersborg steg till exempel kostnaden från 90 till 286 miljoner kronor.

Förhoppningen är istället att arenorna på sikt ska vara lönsamma genom de kringintäkter som de genererar, som fler hotellövernattningar och restaurangbesök. Men håller det resonemanget?

Svaret är: Nja. Den kanadensiske forskaren Bruce Kidd, som arbetat för Internationella Olympiska Kommittén, har sagt att det inte finns några bevis för att stora arenor drar till sig några ”signifikant nya nivåer av turism från andra regioner”.

Att arenorna lockar till sig en del turister är kanske inte så konstigt, men allt som oftast verkar kommunerna övervärdera de turistmässiga effekterna. Eller som Philip Lerulf uttrycker det:

– Om arenorna skapar en tillväxteffekt så borde den vara ganska snabbt avtagande eftersom grannkommunen ofta gör samma sak.

Man kan också vända på resonemanget och fråga sig om det är meningen att kommunen ska få tillbaka de pengar som de satsat på arenan. Exemplet Kristianstad visar att en ny arena också kan ses som en samhällsnyttig investering eftersom den ger fler möjligheter till motion och träning och därmed stärker folkhälsan i kommunen. Samtidigt hade kostnaden för kommunen i Kristanstads fall blivit betydligt mindre om man hade valt att bygga två nya idrottshallar istället för arenan.

Köpstarka grupper i fokus

Diskussionen om evenemangsarenor tenderar ofta att kretsa kring ekonomi. Vad kostar arenorna? Vem betalar? Vad får vi tillbaka?

Samtidigt som det är viktiga frågor, så finns också risken att andra värden som inte kan räknas i kronor riskerar att glömmas bort. Hur påverkas miljön? Vad händer med de närliggande byggnader som har ett kulturvärde? Och inte minst: vilka i samhället är det som gynnas av de nya arenorna?

Allting tyder på att det är de köpstarka grupperna som är i fokus när arenorna planeras. I Idrott och City-marketing nämner Karin Book flera europeiska städer där arenor har byggts för att förändra stadens image, till exempel Manchester där man förutom en ny arena också gjort en omfattande upprustning av centrum och hamnområdet och byggt ett nytt spektakulärt köpcenter.

”De stora satsningarna som man har gjort i Manchester har utan tvivel förbättrar stadens image och gett ett ekonomiskt uppsving. Det har däremot inte lett till att klyftorna i staden blivit mindre och att de sociala problemen försvunnit”, skriver Karin Book.

På senare år tycks medvetenheten om vad arenorna kostar ha ökat och det är numera vanligt att de ifrågasätts från både vänster- och högerhåll. Men samtidigt finns det ännu inga tecken på att arenatrenden är på väg att avta. Förutom Göteborg planeras i nuläget arenor i exempelvis Uppsala, Partille och Umeå. Även om kommunerna tar en stor risk när de bygger en arena verkar den risken överskuggas av tanken på vad som kommer att ske om man inte bygger. I den allt hårdare konkurrensen verkar ingen vilja riskera att bli den kommun som hamnade på efterkälken.

Kanske är det heller inte så enkelt som att säga att det bara handlar om arenor. Karin Book pekar på att arenorna bara är en del i en utveckling där det spektakulära och storslagna blir allt viktigare på bekostnad av det enkla och vardagliga. Philip Lerulf varnar också för att den trend som vi sett på arenaområdet även är på väg att genomsyra andra områden, till exempel bygger nu fler och fler kommuner även dyra kultur- och konferensanläggningar.

Fakta: 

Evenemangsarenor

Någon sammanställning över antalet evenemangsarenor i Sverige finns inte. Men enligt en enkätundersökning som SKL lät göra 2010 så fanns det då 91 evenemangsarenor i Sverige, varav minst 16 var byggda efter 2006.

SKL definierar en evenemangsarena som en ”arena med plats för 3 000 åskådare eller fler avsedd för större idrottsevenemang som även i vissa fall kan användas till andra typer av evenemang, t.ex.

konserter, mässor, schlagerfestival eller liknande.”

Enligt den statliga offentliga utredningen Tillväxt genom turistnäringen (SOU 2007:32:187) så planerades det att bygga ett trettiotal arenor mellan 2004 och 2010, sedan dess har ytterligare projekt tillkommit.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Dumpstring – ett sätt att göra skillnad

Mat&Miljö

Ett konkret och enkelt alternativ om man vill motverka matsvinnet är så kallad dumpstring eller sopdykning. Att rota i livsmedelsbutikernas containrar och ta tillvara på mat som har slängts men ändå är fullt ätlig har de senaste åren blivit allt populärare.

Fria Tidningen

Matsvinnet kostar miljö och miljarder

Mat&Miljö

En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs istället för att tas tillvara. Det enorma resursslöseriet för med sig stora negativa konsekvenser för klimatet men belastar även världsekonomin hårt. Fria har kartlagt varför så mycket mat kastas och vad som görs för att komma tillrätta med problemet.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu