På en höjd vid Nämforsen i Västernorrland samlas varje år en förväntansfull publik och spelmän- och kvinnor från hela världen för en riktig folkfest innan sommarens slut. En trygg punkt att återvända till, för den som har varit där tidigare får alltid sina förväntningar uppfyllda. Den goda stämningen är sig lik och kanske är det det som gör att samma människor återkommer år efter år.

Årets eldnatt var däremot annorlunda. En välkomponerad show i samspel mellan Ziburs svängiga cirkusmusik och cirkustruppen Circumsdance, som bjöd på en koreograferad nycirkusshow. Allt bands samman av dramatiska inslag och gjorde årets eldnatt till den bästa jag har sett.

Blandningen av världsmusik, svensk folkmusik, blues och reggae var som sig bör. De tunga basgångarna från Helt off och Svenska Akademien utgjorde en frän kontrast till Ulrika Bodens ljuvliga stämma och hurtiga finska Värttinä.

Viktigt att poängtera är att Urkult skiljer sig från andra festivaler genom en bra könsbalans på scen. Det visar att det går att boka fler kvinnliga artister – om landets festivalledningar bara vill.

Årets stora behållning var den amerikanska duon Rising Appalachia som var här redan för två år sedan och gjorde två bejublade spelningar. I år var de förstärkta med gitarr och slagverk och gav en magisk skymningskonsert.

Som vanligt erbjöd Urkult en unik blandning av musik, teater, workshops och föreläsningar. Alla hjälps åt att sätta sin prägel på den tre dagar långa folkfesten i Näsåkers hjärta. 2013 års upplaga var och förblir en äkta Urkultsfestival. Precis som vi vill ha den.