Ahmed Fofana kommer direkt från studion. Hela dagen har han arbetat med att sätta musik till en dokumentär för Guineas television. Det är en film om unga som lämnar sina byar för att söka efter guld och diamanter, något som är växande fenomen i flera av de västafrikanska länderna. Vi ses i utkanten av Paris, på ett fotbollscafé i den förort där Ahmed Fofana bor.

Krisen i Mali gjorde det svårt för honom att arbeta med musik i hemstaden Bamako. När han nu fick möjlighet att undervisa i mandinka-kultur och afrikansk musik på en musikhögskola i Frankrike, tog han chansen.

Efter att ha växt upp och bott i Elfenbenskusten större delen av sitt liv flyttade Ahmed Fofana till Mali 2004. Han har släkt i flera länder som alla gränsar till varandra. Mali, Elfenbenskusten, Burkina Faso och Guinea.

– Jag flyttade till Bamako och startade en mötesplats för musiker. Det är en skola för möten mellan olika kulturer i Västafrika. Genom skolan vill vi lära oss mer om kulturerna, främja musiker från regionen och skapa samarbeten.

Nu samarbetar ett flertal musiker genom skolan som går under namnet 3M. Bland annat har de startat Métis Mandingue Band för att stärka den västafrikanska identiteten.

– I dag kan man läsa att 80 procent av Afrikas konflikter har etniska orsaker. I Elfenbenskusten blev kampen mellan Ouattara och Gbagbo en tydlig etnisk konflikt. Idén med Métis Mandingue är att föra en slags musikalisk politik. När du ser oss på scen ser du en från Mauretanien, en från Elfenbenskusten, en från Senegal, en från Burkina Faso, en från Guinea och några från Mali, säger Ahmed Fofana.

Men den planerade spelningen i Malmö får bandet nu ställa in. Sverige har en ambassad i Mali, men de hanterar inga visumärenden. Så bandmedlemmarna sökte istället visum på franska ambassaden.

– Där sa de att det är Nederländerna som hanterar visum till Sverige. På Nederländernas konsulat sa de att vi ska till danska ambassaden, men när vi kom dit hade de inte tid för oss förrän den 2 juli. Vi försökte lösa det med andra musiker men vi fick inte ihop det tidsmässigt, berättar Ahmed Fofana.

I veckan kommer han istället utan sitt band till Malmö för att hålla en workshop om afro- och mandinkamusik. Han ska även producera en skiva åt artister från Guinea, i Malmö.

På grund av den rådande situationen i Mali har skolan den senaste tiden varit stängd. Osäkerheten i regionen har gjort att elever och praktikanter inte vågat ta sig dit.

– De norra delarna är ju befriade, men det finns en stor osäkerhet bland befolkningen. Man vet inte vem man ska lita på. Det har verkligen varit en period av nöd. Vanligtvis är skolan igång hela året. Nu har den varit stängd sedan september. Jag avvaktar hur situationen utvecklas men jag tror att vi kommer att kunna öppna igen redan i juni.

Griot-traditionen är starkt rotad i Mali. Det är en muntlig berättartradition som går i arv, och grioterna har historiskt haft olika uppgifter och olika rang. Men de senaste åren har grioterna haft det svårt, berättar Ahmed Fofana, som själv kommer från en griotfamilj.

– Många mandinka-artister är ju grioter. Grioterna sjunger på bröllop och dop, men man har förbjudit musik under konflikten så det har inte ordnats några konserter eller festivaler. Grioterna är stand-by, det finns inga jobb till dem.

Du har redan hunnit med mycket inom musiken. Började du spela som barn med familjen?

– När jag växte upp gjorde alla musik. Men de satte mig i koranskola, från att jag var fyra år tills jag var tio. Jag levde med min koranlärare och inte med min familj. Jag lärde mig läsa och skriva på arabiska. Det är den enda skola jag har gått. Efter det var jag böneutropare i fem år.

Som böneutropare lade han grunden till sin musikaliska karriär.

– I alla andra moskéer var det gamla män som sjöng. Men klockan 4.30 var de trötta i rösten och då sjöng jag istället. Jag övade till bandkassetter och försökte memorera inspelningarna. Jag hade ingen mikrofon och fick be väldigt högt och vända mig mot olika håll, åt alla kvarter. Det var hårt jobb men en bra utbildning.

Minns du bönerna?

– Ja, jag minns alla. Under lång tid efteråt vaknade jag 4.30 automatiskt utan klocka, säger han och skrattar.

De tidiga morgonbönerna har Ahmed Fofana lagt bakom sig. De många resorna och konserterna tar numera all tid och fokus.

– Det är bättre att göra något helhjärtat än att göra det halvdant. Det är den goda viljan som är viktig. Métis Mandingue och 3M är fora där jag kan dela en god vilja, få stort utbyte och lycka. På alla områden. Genom musiken vill jag skapa en miljö av fred, kärlek och samhörighet.