Flera stora projekt för att bygga cykelleder i Sverige är under utbyggnad. Redan nästa år ska arbetet med Sydostleden från Växjö till Simrishamn och Kattegattleden från Göteborg till Helsingborg vara klara. Trots att de nya cykellederna är befintliga till 60–70 procent och endast ”svarta fläckar” fattas, är det mycket kvar innan lederna blir klara. Samarbetena kännetecknas av ett stort antal aktörer från kommun, region, stat och till viss del näringsliv.

Kattegattleden planeras att sträcka sig från Helsingborg i söder och gå genom hela Halland för att avslutas i norr vid Göteborg. Ambitionen är att skapa en i stort sett blifri cykelled längs kusten för turister och pendlare med ett antal fördelar som turismutveckling, cykelmöjligheter för närboende och lokal affärsutveckling. Helsingborg, Ängelholm, Höganäs, Båstad, Laholm, Falkenberg, Varberg, Mölndal och Göteborg är involverade. I Skåne och Halland är Kattegattleden till 60–70 procent utbyggd på ett sätt som erbjuder tillräcklig säkerhet och en god upplevelse. I Göteborg är infrastrukturen klar. Ändå låter slutförandet vänta på sig.

I Småland, Blekinge och Skåne samarbetar tre regioner och åtta kommuner för att dra en cykelled på 27 mil. Visionen för Sydostleden är att cykelturister från hela Europa, såväl som från Sverige, ska kunna cykla från Simrishamn i Skåne till Växjö i Småland på en vägvisad nationell cykelturistled som är attraktiv, bekväm och trafiksäker. Budgeten för Sydostleden uppgår till 60 miljoner kronor. I dag måste 20 procent av leden förbättras för att uppnå gällande standard och 10 procent av förbindelsen saknas helt och måste byggas för framkomlighet.

När Sydostleden är etablerad ska den generera 50 miljoner kronor årligen i ökad turistomsättning. Målet är att 8 000 cyklister om året ska cykla hela sträckan och 30 000 delsträckor mellan Växjö, Tingsryd, Olofström, Karlshamn, Sölvesborg, Bromölla, Kristianstad och Simrishamn.

I mars hölls en nationell cykelkonferens i Örebro, där Trafikverkets Einar Tufvesson konstaterade att långt ifrån alla kommuner i landet har en cykelstrategi och att de strategier för cykling som skulle ha implementerats det senaste decenniet inte fått önskad effekt. Regeringen fick kritik under konferensen för att inte ha prioriterat infrastruktur för cykling och för att inte ha öronmärkt medel för forskning inom cykling som transportmedel, bland annat av Anna Niska på Statens väg- och transportforskningsinstitut.

Myndigheternas mål är att 20 procent av resandet ska göras med cykel år 2030. I dag är den siffran fem procent.

Men trots att många kommuner ännu inte har cykelplaner finns många goda exempel.

Örebro är en av landets framgångskommuner när det gäller cykling. I höstas invigdes en så kallad cykelmotorväg, alltså ett huvudcykelstråk. Man har också infört något som kallas en potthålsgaranti. Om man ringer till kommunen och rapporterar hål i cykelbanor ska dessa åtgärdas inom fem dagar. Utöver det finns skyltade cykelvägar och kartor tillgängliga för medborgare.

Umeå, Gävle, Borlänge, Linköping och Värnamo har också tagits fram som bra exempel. I Gävle har man till exempel implementerat en vinterväghållningsplan för cykelvägar och i Värnamo har man tagit fram en särkild cykelplan för hur man ska arbeta med cykelstrategi på landsbygden. Enligt Trafikverkets Einar Tufvesson ska dock städerna prioriteras framför landsbygden när det gäller cykling eftersom ”det finns stor potential i större tätorter och att man därför bör fokusera på att utveckla cyklingen där”.

Stockholms län har nyligen presenterat sin reviderade cykelplan. Den innehåller förslag på satsningar på 2,2 miljarder kronor, som ska ge mer än 80 mil sammanhållet regionalt cykelnät. I dag håller endast en procent av nätet i huvudstaden en godtagbar standard.

En av de viktigaste faktorerna för en bra cykelpendling är att cyklisterna kan färdas utan allt för många avbrott. På dagens cykelstråk finns det i snitt ett avbrott var 120:e meter.

Dessutom finns det många säkerhetsproblem på cykelbanorna. Det kan vara dålig belysning, skyltar och stolpar mitt i banan, tvära svängar, busshållplatser, eller att utrymmet delas med fotgängare. Det är också vanligt att man vid vägarbeten använder cykelbanorna som avstjälpnings- och parkeringplats.

Detta ska den nya cykelplanen råda bot på.

Ebba Larsson, på Trafikverket, är projektledare för planen. Hon berättar att de regionala cykelstråken inte är ett nytt fenomen.

– Det var i mitten på 1990-talet man pekade ut något som kallades regionala cykelstråk mellan viktiga regionala målpunkter. Utgångspunkten var framför allt trafiksäkerhet och det var framför allt Trafikverket som drev frågan.

– Nu har vi gjort en revidering av cykelstråken, länets aktörer tillsammans. Och nu handlar det istället om att stödja cykeltrafiken, inte minst som alternativ till pendling, säger hon.