Katten Moses jamar hjärtskärande, men låter sig hållas stilla när Linda Holgersson tar ett blodprov i frambenet.

– Såja, man får svära hur mycket man vill, bara man är lugn och stilla.

Rummet är ljust och sterilt. Längs med väggarna finns rymliga burar och i några av dem sitter katter och hundar som behöver syrgas för att kunna andas ordentligt. I mitten står ett stabilt skötbord och det är där Moses sitter. Hans matte tog med honom till akuten efter att det visat sig att han har vatten i lungorna. I dag är Linda Holgersson en av djursjukskötarna som tar emot patienter på akuten. Vissa dagar går hon med en veterinär och tar emot patienter som har en tid bokad. Hennes väg till att bli djursjukskötare började på Naturbruksgymnasiet i Gamleby. Efter det fick Linda Holgersson sex månaders praktik på en djurklinik och kunde sedan söka till djurvårdarutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.

– Jag kom inte in där, men fick vikariat på djurkliniken och efter det rullade det på med fler vikariat och till slut har jag hamnat här i Bagarmossen, säger Linda Holgersson.

Utifrån ser djursjukhuset i Bagarmossen i södra Stockholm litet och anspråkslöst ut, men inne i byggnaden finns det flera våningar och många ljusa luftiga korridorer som ser likadana ut.

– Det är större än man tror, byggnaden fortsätter in i skogen på baksidan. När jag började här gick jag vilse flera gånger, berättar Linda Holgersson.

Legitimationen infördes 2010 och nu är det en övergångsperiod fram tills den blir ett krav 2015. De som har jobbat som djurvårdare i minst sex år behöver inte studera tre år på högskola. Men det krävs att de går 20 kursdagar, bockar av att de har genomfört vissa moment på kliniken och skriver godkänt på en tenta. Den vägen kunde Linda Holgersson gå eftersom hon har varit yrkesverksam sedan år 2000.

– Jag blev godkänd på tentan i juni förra året och har precis skickat in papper på att jag har genomfört alla moment, så nu väntar jag bara på bekräftelse på legitimationen, berättar hon.

För djursjukhusets del blir den konkreta skillnaden med legitimationen att deras djurvårdare som väljer att bli djursjukskötare får intyg på vad de kan. De som inte läser till sig legitimationen och fortsätter vara djurvårdare kommer framför allt att ha uppgifter som att rasta djuren och städa hos dem.

– Men de här legitimeringskraven innebär en del problem, säger personalansvarig på Bagarmossens djursjukhus, Johan Hamilton.

Alla är inte motiverade att läsa in och skriva tentan. Till exempel de som ändå går i pension inom några år. Det innebär att de inte kommer ha rätt att genomföra narkoser bland annat.

– Och det är alldeles för svårt för en nyutexaminerad djurskötare att sköta narkoser, även om personen har pluggat tre år på högskola. Det krävs erfarenhet, säger Johan Hamilton.

Det finns fortfarande ett behov av djurvårdare som sköter arbetsuppgifter där legitimation inte krävs. Men hur det ser ut för den yrkesgruppen på lång sikt är det för tidigt att svara på, enligt Johan Hamilton.

När Linda Holgersson har samlat så mycket blod som behövs från Moses läggs katten i en bur för att vila. Linda Holgersson märker upp proverna tydligt och lämnar över dem till labbet. I korridoren utanför står datorer uppradade och skärmarna visar kösystemet för de inskrivna patienterna som väntar på att bli omhändertagna i akutmottagningsrummen. I varje akutmottagningsrum finns det ett stort skåp som innehåller olika förnödenheter som filtar och kompresser. Och alltid en kanna saft.

– Det kan vi ge till djurägare som kommer in och är i chock när deras djur är sjuka. Ibland får vi ta hand om dem lika mycket som djuren, säger Linda Holgersson.