Vad hände Nora efter att hon lämnat sin man och sina barn i Dockhemmet? Det berättar Elfride Jelinek i sin Nora från 1977, som nu spelas på Malmö stadsteater. Vi får följa Nora när hon tar arbete på fabriken och kastas in i ett kaosartat maktspel mellan maktfullkomliga män i ett kapitalistiskt system som lämnar henne utan valfriheter.

Efter helgens föreställning arrangerade Potao potato ett av sina analyshäng. Istället för att gå hem med sina tankar kring den komplicerade pjäsen samlades ett tiotal personer utanför Intiman efter föreställningens slut för en gemensam färd till Potato potatos lokaler på Dalaplan för att diskutera vad de sett.

När kaffet dukats fram och popcornen serverats är den första uppgiften för deltagarna att beskriva föreställningen med fem ord.

– Okej fem ord; den, borde, aldrig, ha, satts, upp, säger en av deltagarna. Skådespelaren var sjukt bra men de borde ha gjort någon förändring av det gamla manuset. Det känns förlegat och oaktuellt, fortsätter hon.

Sexistisk, texttät, konstig, tempofylld, bra och dålig är andra ord som dyker upp under analysen.

En i gruppen tycker att pjäsen är relevant även i dag. Hon känner igen sig från överklassen i San Fransisco där hon arbetat som barnflicka och konstaterar att situationen för kvinnorna där liknar Noras. Kvinnorna gör allt för att passa in och tillfredställa mannen, men kritiseras och förminskas av mannen vad de än gör..

– Den visade hur Nora försökte förverkliga sig själv, men det går inte eftersom hon är en del av systemet.

– Vad såg vi då egentligen, frågar Elinor Forsheden Sidoli, en av samtalsledarna från Potato potato deltagarna.

Puffkjol, pingis, våldtäkt, arbetarbostäder, barbaradockor, piskor och sex antecknas på analyspappret som sitter upphängt på väggen. Samtalet kommer in på schlagersångerna. Ein bisschen Frieden, Euphoria, Waterloo och Fångad av en stormvind löper som ett soundtrack genom föreställningen.

– Jag tycker att den sista låten när de dansade till Fångad av en stormvind lyfte hela föreställningen från att ha varit pretentiös till att bli folklig och begriplig, säger en i gruppen.

– Jag tycker precis tvärt om, vilket publikfrieri, säger en annan och diskussionen fortsätter.

Två timmar senare har pjäsen genomlysts ur alla möjliga vinklar och sällskapet bryter upp.

– Det var väldigt trevligt men också svårt. Tyckandet är någonting som brukar växa fram efter en föreställning, säger Linda Nilsson, som till vardags arbetar med barnteater och besökte analyshänget för första gången.

Ingrid Hallberg har varit med förut men tycker att kvällens analyshäng var något utöver det vanliga.

– I kväll var det lyckat för jag hade lite svårt för föreställningen men diskussionen här efteråt var en upplevelse som alla i publiken borde fått ta del av. Jag blev sugen på att läsa Elfride Jelinek, det var jag inte innan jag gick hit, säger hon.