Abdelkébir, familjens äldste son och försörjare, är manlig och kraftfull men med en vek och mjuk nacke. Abdelkébir som köper hem kött och ovanliga frukter i slutet av varje månad då han fått lön, till föräldrar och åtta småsyskon – till den stora familjen i staden Salé i Marocko. ”Min bror utgjorde hela mitt liv när jag var i Marocko”, skriver Abdellah Taïa, ”Allt som var han passade mig, rörde mig starkt och ömt inombords.”

Storebrodern hjälper föräldrarna att bygga ett hus, lär Abdellah att formulera meningar, tar med sig småbröderna på semester till Tanger och köper hem Det nakna brödet av Muhammed Shukri som uppenbarar Abdellah för litteraturen. När Abdelkébir tvättar håret vill Abdellah gärna hjälpa till. Han betraktar broderns vackra och veka nacke, grips ofta av en lust att böja sig fram och kyssa den med sina läppar.

I Abdellah Taïas självbiografiska Frälsningsarmén skildras en ung pojkes uppväxt i Marocko och det första mötet med Europa. I en intervju med tidskriften Rymden tidigare i år säger Taïa: ”Alla våra begär och vår sexuella inspiration har sina rötter i familjen vi växer upp med. Jag säger inte att jag hade sex med min bror eller mina föräldrar, men själva smaken av livet var väldigt sexuell där jag växte upp. (...) Det intresserade mig, att blanda allting, att förena kroppar och känslor och tro.”

I Frälsningsarmén genomsyrar också erotiken allt, den är som ett grundackord mot vilket alla möten, händelser, förvecklingar slår an. Det första erotiska uppvaknandet sker i de tidiga tonåren under en resa med Abdelkébir till kuststaden Tanger; Abdellah betraktar broderns vackra kropp på hotellrumssängen och grips av ett plötsligt och starkt begär. Resten av resan blir en utdragen plåga präglad av osynlighetskänslor, oro och avundsjuka. För att i hemlighet hämnas på brodern då han har varit med en kvinna ligger Abdellah med en äldre man på en biograf.

Den kärleksfulla skildringen av den olyckliga och förtvivlade kärleken till brodern är bokens mest rörande och gripande parti. I bokens tredje del skildras också en kärlekshistoria med en schweizisk man på besök i Muhammed V-universitetet där Abdellah studerar. Det är en relation som varar under några år, med två besök i Genève, där Abdellah tvingas hantera konfrontationen med europeiska fördomar och rasism.

När han senare återvänder till Géneve för att studera litteratur finner han sig i det första ensamma mötet med Europa plötsligt vara en främling, utelämnad åt människorna på gatorna. Han pendlar mellan sin förvirring, och den tillit till framtiden som ändå genomsyrar boken: ”Jag höll på att förändra mitt liv. Jag skulle bli någon annan, någon som jag ännu inte kände, jag skulle skratta, gråta, lära mig, bli förälskad”.

Frälsningarmén är en vacker och varm skildring av en ung pojkes sökande efter sin identitet mellan två kulturer och tryggheten i sin homosexualitet. Den gestaltar ett främlingsfientligt Europa som ter sig både förföriskt och förkrossande för de utomeuropéer som försöker bli en del av det europeiska samhället. En sensuell och klarsynt roman om kärlek och främlingskap.