26-årige nätaktivisten Aaron Swartz riskerade mellan 35 och 50 års fängelse och en miljon dollar i böter för dataintrång och bedrägeri. Hans brott var att vilja sprida miljontals artiklar från universitetet MIT:s forskningsarkiv JSTOR. Men innan rättegången hann börja tog han sitt liv, uppmärksammar Arbetarens kulturredaktör Fredrik Edin i en intressant kommentar.

I Guerilla open access manifesto från 2008 argumenterar Swartz mot den privata stöld av allmänningar som kommersiell digitalisering av forskningsresultat enligt honom innebär. Ska akademiker behöva betala för att läsa sina kollegers arbeten? Ska forskning bara vara tillgänglig för de rika länderna? frågar han indignerat.

Studenter, lärare och akademiker i väst, vilka ändå ofta har fri tillgång till forskningen, har en moralisk skyldighet att dela information med omvärlden, menar Swartz. Sharing is caring. De verkliga piraterna är de som vill låsa in allmänningarna.

Nu får andra ta kampen vidare. Men klart är att Aaron Swartz verkar ha blivit något av den elektroniska frihetskampens martyr. Nätverket Anonymous hämnades hans död för några dagar sedan genom att hacka United States Sentencing Comissions hemsida. Aktivisterna hotar nu med massiva avslöjanden av Wikileaks-mått om inte USA förändrar sina upphovsrättslagar.

Det händer grejer i det underjordiska myllret. Det är ironiskt att nätet först utvecklades som ett militärt forskningsprojekt. Vem hade kunnat ana vilket odjur man släppte loss?