Jag har dragit mig för att formulera detta, men jag har nu noterat att jag inte är ensam om att se befolkningsproblemet. Kanske är det dags att börja tala om det. En förändrad syn kommer att ta lång tid.

Många lever på hoppet – hoppet om att jorden ska fortsätta att medge produktion av livsmedel i tillräcklig mängd för att föda oss och våra barn och att tillgången på dricksvatten räcker.

Jordens befolkning är för närvarande cirka sju miljarder och tillväxten förväntas, av optimister, plana ut vid cirka nio miljarder. Få tycks vara medvetna om att närmare två miljarder människor redan i dag inte har adekvat tillgång på mat. Vid nio miljarder har antalet som inte kan äta sig mätta fördubblats. Redan nu försöker vi utnyttja jorden över en hållbar nivå.

Ofta hävdas att antalet stormar och andra naturkatastrofer ökat och kommer att öka i takt med att vi släpper ut koldioxid (CO2) och andra föroreningar, som anses höja den globala temperaturen. Beroende på mellan vilka år man beräknar temperaturen (hur lång period som beaktas) kan man visa en uppvärmning eller att den studerade perioden visar variabilitet i klimatet.

Orsaken till att tidningar rapporterar ett ökande antal katastrofer och att omfattningen av dessa tycks ha blivit värre på senare tid, är att med ökande befolkning måste vi bo allt tätare. Varje vulkanutbrott och storm kommer därför att drabba ett större antal människor även om katastrofen inte är större än vid tidigare tillfällen.

En bidragande orsak till att även måttliga händelser medför många offer är också att allt fler valt att bo i kustnära områden. Ibland, som i Bangladesh, har bosättningarnas läge valts med tanke på markens höga produktivitet men i andra områden är det fråga om enskilda personers val grundat på önskan om havsutsikt eller ett klimat, som anses lockande. Inom en del områden har man tvingats flytta till områden som erfarenhetsmässigt är utsatta för problem då en ökad befolkning medfört att säkrare områden inte längre är tillgängliga.

Hög befolkningstäthet medför att även relativt måttliga katastrofer drabbar många individer. Bosättningar har etablerats i skredfarliga områden. Vid torka finns inget område att fly till som inte redan är överbefolkat. Brist på vatten, såväl för bevattning som för människans behov, är redan ett problem i många områden. Brist på odlingsbar mark är också ett problem då samhällen ofta byggs på bra jordbruksmark.

Ovan framhöll jag att antalet katastrofer som vi minns är relativt få. Vi behöver emellertid inte gå långt tillbaka i tiden för att hitta svåra katastrofer. Vulkanutbrott som Krakatau (1883), Tambora (1815) och Santorin, för drygt 3 500 år sedan, drabbade stora områden.

Den storm många har i minnet, den som ledde till en översvämning och ett antal dödsoffer i Holland på 1950-talet, är förhållandevis liten sett i ett historiskt perspektiv. Vid historiskt dokumenterade översvämningar har flera hundratusentalstals människor omkommit. Klimatet har alltid varierat men effekten av katastrofer ökar alltmer därför att vi bor trängre.