Det lilla barnet, som föds av en ung brud med låg status, som genom sin entré i världen gör revolt mot makten, som i denna saga är i form av konungen Herodes. Vare sig en definierar sig som kristen eller inte, är det inte svårt att bli fascinerad av det faktum att en av våra största högtider handlar om en bebis som provocerar makten. Synd då att vi fokuserar helt fel i firandet. Köper oss sönder och samman, hetsar i stress, sitter fast på SJ-tåg, frossar i mat och så vidare.

Att det ska krävas en eventuell gud och att hen ska skicka ner sin unge för att vi ska förstå att vi måste våga stå upp mot den makt som fortsätter skapa orättvisor. För som sagt, julen handlar om modet hos det försvarslösa barnet som får allt på fall. Och det borde vi bära med oss in i 2013, i tider då järnrörslovers har representerat sex procent av befolkningen, anitfeminister minglar i finmedier och abortmotståndare får höga positioner i EU. Om en tonårsmorsas förstfödda kunde provocera en makt för 2 000 år sedan, borde inte då en armé av personer ute i periferin lyckas göra samma sak i dag? Jo. Låt oss tro på det.

Kejsarens nya kläder är en annan historia som ännu är aktuell – i tystnaden återskapas denna tidlösa liknelse. Ingen vågar säga något, i rädsla för att vara obekväma, skapa dålig stämning och framför allt – för att förlora den skröpliga rollen som neutral. Som att något neutralt finns. Det finns bara mer eller mindre bekväma åsikter. Det är dags att vi börjar hypa fenomenet ”dålig stämning”. Vi är livrädda för det som händer när konflikt skapas i ett rum, men i det brännheta föds nya tankar och idéer, och nog vore det mer konstruktivt att lära sig hantera konflikter och bli bekväm i känslan.

Sverige ska vara ett land som står för fred, frihet och andra fräscha grejer – men i den goda och tysta självbilden finns det också rum för nordens första militära vapenmässa som unnar sig att ta plats på Stockholmsmässan med stora vapentillverkare som Saab, Kongsberg och Kriss som utställare. Varför är det bara insatta fredsaktivister som säger ifrån? Varför ser ingen igenom de glittriga argumenten om ”fred, frihet och arbetstillfällen” som vapenindustrin säljer sig igenom? Dödsmässan i Älvsjö är osmaklig och ett yttersta bevis för det dubbelspel som förs i svensk politik. Jag önskar att det fanns en kraft som skulle kunna få den politiska och ekonomiska makt som låter detta ske på fall. Kanske en provokativ bäbis.

Vi får peppa varandra, ryggdunka oss själva och stå upp för det vi tror på. Fortsätta vara obekväma och påpeka fel, skrika ut brister, trivas i dålig stämning. Annars kommer vi ingen vart. God jul och lycka till med provokationen!