Tre, fyra eller ibland fem dagar i veckan reser Sara-Claes ifrån sin bas i Malmö för att hålla föreläsningar om värderingar, mångfald och fördomar. Hens bok utspelar sig just på en tågresa, där olika fiktiva personer och händelser dyker upp. Medförfattare är Vesna Maldaner och handlingen varvas med en intern dialog mellan Claes och Sara.

– I stället för att hacka på andra, hackar jag på mig själv. Den handlar mycket om mina tankar, mitt sätt att se på omvärlden och hur jag har utvecklats.

Hen säger att det inte är något upprop, men ändå en lärobok fylld av information och funderingar, och tycker att det som står i boken inte riktigt finns beskrivet någon annanstans. Framför allt handlar det om könsnormer. Hen talar inte gärna om män och kvinnor, utan hellre om mansrollen och kvinnorollen. Feminism är ett annat begrepp som hen funderar över. För Claes Schmidt/Sara Lund handlar feminism om att ge kvinnor mer makt och frihet. Hen saknar en motsvarighet för mansrollen.

– Feminismen är väldigt bra och har gjort mycket för att förändra kvinnorollen men den hjälper inte mig. Mansrollen sitter fortfarande fast. Den saknar makt över sin kropp och sitt liv.

Medan feministiska tankar har hjälpt kvinnor att öka sina möjligheter i samhället menar hen att mansrollen har stått stilla.

– För männen har jämställdhetsarbetet inte en börjat. Många män känner sig hotade, men jag hoppas att de ska läsa boken och se vilka möjligheter vi har. Nu menar jag inte att alla män vill kunna gå i kvinnokläder, men vad innebär mansrollen?

En föråldrad bild av en man som en familjeförsörjare som jobbar över, får för lite tid till barnen och har störst bil och villa lever kvar i allt från arbetsliv till krigshärdar, menar Claes Schmidt/Sara Lund. I stället borde det bli lättare för både män och kvinnor att göra det de själva vill.

– Feminismens huvudsyfte är att stärka kvinnans roll i samhället. Det går inte att göra om inte mannen är med på tåget. Jag tror inte att jämställdheten kommer så mycket längre om inte vi män inser att mansrollen också behöver förändras. Jag tror nästan att män har mer att vinna på jämställdhet än kvinnor har.

En viktig del av boken är själva processen med att komma ut som transvestit – något som för det mesta har gått bra, säger hen.

– Sedan jag blev offentlig har jag inte haft några negativa erfarenheter. Det är framför allt nyfikenhet och förvåning jag möter. Vissa kan känna att det är obekvämt att stöta på ett nytt fenomen men ganska snabbt förstår de att det beror på deras ovana och att det här är inget farligt.

Sara-Claes säger att vissa ifrågasätter varför hen klär sig i kvinnokläder. Hen brukar svara att hen inte vet varför hen är transvestit, precis som få vet varför de inte är det. Hen har bara valt att bejaka det.

– Transvestism, och att vi är så många, är för mig ett bevis för att det finns andra sätt att definiera kön än vad som finns mellan benen, till exempel vad som finns mellan öronen. Jag uppfattar mansrollen som begränsande men jag uppfattar kvinnorollen som begränsande också. Hade jag varit kvinna hade jag säkert använt ett manligt könsuttryck ibland. Därför är det ingen lösning för mig att göra ett könsbyte eller en könskorrigerande operation. Lösningen för mig är att komma ur eller vidga könsrollerna. Jag definierar mig som människa – det ger mig större spelrum.

– Båda könsrollerna måste kämpa vidare för att ta sig ur tänkandet om hur en "riktig" man och en kvinna ska vara, och i stället börja tänka hur de kan vara. Slår vi ihop båda kan vi få en rätt bra människa av det. Jag tror att det är på gång. Vi kommer dit så småningom.

Boken släpps officiellt den 1 december kl 13 på Hamrelius bokhandel på Södergatan i Malmö.