Medan svenska mjölkbönder går på knäna och många tvingas sluta fick man i somras läsa att Arla efter ytterligare fusioner och miljardinvesteringar blir Storbritanniens största mejeriföretag och det tredje största i Tyskland. Det är fråga om rent svindlande affärer som Arla Food genomdriver utan förankring ute bland mjölkbönderna.

I Kina har Arla också sedan flera år gjort stora investeringar. Nyligen fick de hårt pressade mjölkbönderna i ett pressmeddelande från Arla läsa att: ”Bondeägda mejeriföretaget Arla har gjort klart med en miljardinvestering som ska mångdubbla exporten av europeisk mjölk till Kina.(obs, inte svensk) Arla blir tillsammans med Kinas största livsmedelsföretag COFCO Corporation indirekt delägare i landets ledande mejeriföretag, China Mengniu Dairy Company Limited.”

Många medlemmar ifrågasatte sammanslagningen med danska MD Food. Trots motståndet beslöts att Arlas tillgångar skulle överlåtas utan köpeskilling till det nybildade företaget Arla Foods där danskarna fick 60 procents röstmajoritet. Arlas tillgångar var vid det tillfället värda 3,3 miljarder vilket var betydligt mer än motsvarande tillgångar i MD Food. Trots skillnaden fick danskarna kontrollen. Det första man gjorde var att flytta det anrika ostlaboratoriet från Falkenberg till Danmark.

Efter Arla-ledningens svekfulla fusionering har betalningen till bönderna blivit allt sämre. Det enda som stigit är lönen för direktörerna. Arlas koncernchef Peder Tuborgh och två toppdirektörer i Arla delade förra året på 20 miljoner.

År 1987 var avräkningspriset 4.18, 1999 var det 3.28 och i dag strax under 3 kr/l. Att jämföra med dieselpriset. 1987 kostade en liter 2.05, 1999 5.05. I dag 11 kronor.

Det förefaller som de stora riksmedierna inte förstår att frågan berör alla, inte bara bönder. Arla Foods har genom sin prispolitik påskyndat nedläggningen. Bara under de senaste fyra åren har antalet mjölkgårdar minskat med en fjärdedel till 5 300 i hela landet. De flesta mindre mjölkgårdar som drevs som familjejordbruk med betande djur har slagits ut. Nu slås även allt större ut. Kvalitet har ersatts av kvantitet och en enorm import av sojakraftfoder där ingen GMO-frihet kan garanteras.

Bönderna situation är svår. De LRF-ägda tidningarna LAND och ATL stöder globaliseringen. Här ett exempel på hur LRF-ägda ATL på ledarplats ser på relationen mellan Arla och bonden. ”Ett företag som Arla som agerar på världsmarknaden är beroende av helt andra faktorer än om en liten mjölkbonde i Sverige överlever.” Tydligare kan det väl inte sägas att Arla inte längre är till för den svenske bonden.

Nu hänger det på konsumenterna om vi i framtiden ska ha betande kor, öppna landskap och svensk mjölk i butikerna.