Det finns få fordonsmekaniker som är kvinnor i Sverige. Ett skäl är att det är få kvinnor som utbildar sig inom fordonsmekanik. Ett annat skäl är att de som väljer att utbilda sig ändå inte får något jobb efter avslutade studier.

Endast 49 procent av de kvinnor som tog studenten från fordonsprogrammet 2007 hade fast jobb inom tre år, motsvarande siffra för männen var 65 procent. För dem som läste på industri-, el- eller byggprogrammet var verkligheten densamma.

Även om man räknar bort de kvinnor som valt att läsa vidare kvarstår skillnaden. Männen fick jobb i betydligt större utsträckning än kvinnorna. Inom både fordons- och byggbranschen består arbetskraften fortfarande till 99 procent av män, detta trots att andelen kvinnliga elever på både fordons- och byggprogrammet stadigt ökat.

Fredrik Sidahl, vd för FKG AB, branschorganisationen för fordonsindustrin i Skandinavien, upprörs av statistiken.

– Det är ju helt knäppt. Vi har alltid arbetat mycket med jämställdhet, och på ingenjörssidan tycker jag att det ser väldigt bra ut. Där görs det ingen skillnad på män och kvinnor. Inne på verkstäderna är det tyvärr annorlunda, det är en väldigt traditionell bransch.

Den bilden bekräftas av Kaj Sandgren, rektor för Motorbranschens tekniska gymnasium i Göteborg. För honom är den dystra statistiken ingen nyhet. Han säger att det alltid varit så. Fordonsindustrin har alltid varit en exklusiv domän för männen, och det finns många som fortfarande inte vill anställa kvinnor.

– Fordonsbranschen är väldigt konservativ, och ute i verkstäderna lever många gamla normer kvar. Jämställdheten har alltid varit väldigt dålig, normen säger ju att en bilmekaniker är en man. Samtidigt är vi många som arbetar för att ändra på detta, men en norm ändrar man ju inte på en dag. Det går framåt, men det är klart att det finns mycket kvar att göra.

Samtidigt tror Kaj Sandgren att många kvinnor skräms bort på grund av mansdominansen.

– Det är inte så lätt att vara ensam tjej bland femhundra killar, tänk dig själv. Som tjej får man vara extra motiverad och säker på vad man vill, det finns ju så mycket fördomar. Då måste man vara tuff.

Han ser jämställdhet som en stor utmaning för fordonsindustrin, men är trots allt positiv inför framtiden.

– Vi och många andra skolor jobbar väldigt nära branschen, och många arbetsplatser är till exempel väldigt glada över att kunna ta emot kvinnliga praktikanter. Jag vet att det ser mörkt ut i statistiken, men det stämmer inte med den bild jag har från de arbetsgivare vi jobbar med. Framtiden ser ljus ut om man kollar bland dem som utbildar sig i dag.

Klara Löfström och Johanna Nordin är två personer som vågat trotsa normen. De läser sista året på fordonsprogrammet på Porthälla gymnasium i Partille och har precis kommit tillbaka till skolan efter flera veckors arbetspraktik. De trivdes bra, men säger också att det kan vara tufft för kvinnor.

– Det är en väldigt manlig miljö. Som tjej måste man visa framfötterna, bevisa att man duger. Många tänker kanske att man inte är lika duktig. Det skämtas en del och så. Man får ha lite skinn på näsan, säger Johanna Nordin.

– Fast det är ingen som är elak, alla skämtar med varandra, tillägger Klara Löfström.

Den mörka statisten är inget som avskräcker dem.

– Det finns en del gamla gubbar som inte vill anställa tjejer, men de flesta bryr sig inte, säger Klara Löfström.

Johanna Nordin håller med.

– Många vill faktiskt hellre ha tjejer. På min praktikplats ville de till exempel helst ha en kvinnlig praktikant.