Förra veckans artikel skrevs med anledning av att Svensk kärnbränslehantering, SKB, ombetts att se över vissa bitar i sin ansökan inför att Strålskyddsmyndigheten, SSM, lämnar sitt slutgiltiga underlag till Miljödomstolen i oktober.

SSM efterfrågade kompletteringar i ansökan som bland annat rör korrosionsprocessen i kopparkapseln.

Även Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, och Naturskyddsföreningen har påtalat dessa brister.

Tror SKB att förtroendet för industrin försämras genom dessa skriverier, där kritik riktas direkt mot företaget och dess slutförvarslösning?

– Det är en bild jag inte känner igen. Lämnar du in en ansökan som denna ingår det att alla remissinstanser ska tycka till kring om alla svar finns i ansökan. Det hade förvånat mig väldigt mycket om ingen ställt några nya frågor, säger Saida Laârouchi Engström, SKB:s direktör för strategi och program.

Hon menar att de allra flesta påpekanden som riktats mot deras slutförvarsansökan omedelbart kan avvisas genom en direkt hänvisning till ansökan såsom den är utformad i dag. Men då den består av 7 000 sidor kan ibland de fullständiga svaren var svåra att hitta.

– Vi har lämnat in an ansökan som är riktigt bra. Den internationella expertgrupp som tittat på den rekommenderar regeringen att gå vidare utan beslut från Miljödomstolen, MD.

MKG menar att den finns en möjlighet att MD avvisar er ansökan om behovet av kompletteringar är för omfattande. Att ni helt enkelt får göra om läxan, och denna gång ordentligt. Hur ser du på det?

– Naturligtvis kan man ju inte ta saken för given, men jag skulle säga att vi redan har gjort vår läxa ordentligt. Allt går enligt planen. Myndigheten gör bara allt by the book.

Åsikterna går isär när det kommer till kravet på att SKB ska redovisa en alternativ metod i sin ansökan, en metod som efterfrågats i sammanhanget är så kallade djupa borrhål. MKG menar att Länsstyrelsen varit tydlig på denna punkt redan 2002, något SKB avvisar det helt med hänvisning till samma dokument som MKG lutar sig emot. I Länsstyrelsens beslutsunderlag från den 30 december 2002 kan utläsas: ”Utöver en redovisning och bedömning av realistiska alternativa metoder, för slutligt omhändertagande av det använda kärnbränslet som ett avfall, inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningen har länsstyrelsen inte funnit att det föreligger skäl att ställa krav på en särskild redovisning av ”andra jämförbara sätt att nå samma syfte”, enligt 6 kap. 7 § andra stycket miljöbalken, när alternativa utformningar redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.