Peter Szakálos och Gunnar Hultquist är båda korrosionsforskare vid KTH. De har fram tills nyligen ingått i en rådgivande referensgrupp som följer ett forskningsprojekt om kopparkorrosion vid Uppsala universitet, som leds av Svensk kärnbränslehantering AB, SKB. Syftet med projektet har varit att se om kopparkapslarna i det planerade slutförvaret för kärnavfall riskerar att rosta sönder. Resultaten kommer bland annat att användas som komplement till SKB:s slutförvarsansökan, som Strålsäkerhetsmyndigheten har krävt in. Men nu har de båda forskarna belsutat sig för att lämna referensgruppen i protest.

– Vi kan inte ställa upp på att granska en rapport på de premisser SKB kräver. De ber oss bortse från ny information som framkommit och som innebär att deras forskning rymmer så stora felkällor att inga slutsatser kan dras utifrån resultaten, säger Peter Szakálos.

Han säger att det bland annat har visat sig ha funnits för mycket väte i både kopparn och de rostfria behållare som använts vid försöken. Det har gjort att resultaten av de undersökta korrosionsprocesserna inte är tillförlitliga, menar han. Problemet var känt redan i juni men när frågan kom upp på ett möte den 3 oktober ska Peter Szakálos och hans forskarkollegor inom referensgruppen ha ombetts att bortse från det upptäckta felet vid granskningen av rapporten.

– Det effektivaste och mest kända sättet att stoppa syregasfri kopparkorrosion är att tillsätta väte. Vetenskapligt korrekt vore att redovisa felkällorna samt att inte dra några slutsatser om syregasfri kopparkorrosion i den berörda rapporten, säger Peter Szakálos.

Yvonne Andersson, professor i oorganisk kemi vid Uppsala universitet, var tidigare ansvarig för förstudien till det så kallade Uppsalaförsöket. Hon säger att det skulle ha varit bra om det hade framgått tydligare att det var en delrapport som referensgruppen satts att granska och att de nya uppgifterna redan var kända.

– Jag tycker att det är jättetrist att det blir så här. Felet med den här referensgruppen är att vi presenterar preliminära resultat och tvingades skriva rapporten för att något skulle kunna gå ut, säger hon och hänvisar ytterligare frågor till Mats Boman, som nu leder arbetet i Uppsala, men som inte har gått att nå för en kommentar.

SKB är självkritiska och uppger att det har funnits problem i Uppsalaförsöket. Men Allan Hedin, säkerhetsanalytiker vid företaget, tycker samtidigt att det var onödigt av forskarna att avgå eftersom de har fått möjlighet att uttrycka kritik. Så länge det kan finnas vetenskapligt grundade invändningar mot resultaten så ska inte heller några definitiva slutsatser dras utifrån dem, menar han.

– Det är ju fortfarande så att vi exempelvis inte vet var vätgasen kommer ifrån. Alla detaljer som ännu inte är utredda måste vi gå vidare med att undersöka. Vi låter nu Karsten Pedersens grupp i Göteborg studera den mycket rena kopparn från Uppsalaförsöket. Om några månader kan vi ha resultat av det, säger han.

Men han väger in Yvonne Anderssons kritik och medger att det har funnits ett tryck utifrån på SKB att leverera en rapport. Det finns ett stort intresse i frågan om kopparkorrosion eftersom det är en viktig pusselbit kring hela debatten om ett framtida slutförvar.

– Skulle vi önska fritt så hade vi gärna väntat ett halvår, men då blir vi kritiserade för att dröja med att visa upp resultaten från det här arbetet, säger Allan Hedin.

Det är inte det första avhoppet från referensgruppen utan tidigare har även föreningen Miljögruppernas kärnavfallsgranskning, MKG, valt att lämna referensgruppen. Det sedan SKB inte velat gå med på kravet att öppna upp sina samlade forskningsdokument för allmän insyn i samband med att den senaste slutförvarsansökan lämnades in.