Mat är heligt. Jag tänker då inte främst på kristendomens nattvard utan på alla de mer profana och vardagliga sammanhang där mat förekommer. Samtidigt som vi äter för att det är helt livsnödvändigt råkar det också vara så trevligt att vi njuter av det, speciellt när vi gör det tillsammans med andra hungriga. Matglädje är den glädje jag oftast känner - minst tre gånger om dagen, närmare bestämt.

Att reducera mat till njutning vore dock ignorant. Hur vardagligt det än är att äta är det ofrånkomligen också politik, en ganska obehaglig global historia. Vi är inte bara förbundna med dem som sitter vid samma köksbord utan med oräkneliga och namnlösa andra som på olika sätt möjliggjort att vi kan äta oss mätta.

I dag vet ytterst få varifrån deras middagsingredienser kommer, än färre producerar dem på egen hand. Ibland tycker jag att det låter som om det högteknologiska samhället skulle ha passerat jordbruksstadiet, trots att vi onekligen fortfarande behöver äta för att överleva. Hur maten blir till och fördelas är ofrånkomliga frågor även i ett postindustriellt samhälle.

Sommarnumret av tidskriften Balder handlar på många olika sätt om vad mat är, och när jag läser den ena intressanta artikeln efter den andra inser jag att denna fråga är en av de mest aktuella. Mat tycks handla om nästan allt!

Det vi äter är ett resultat av relationen människor emellan, och mellan dessa människor och landskapet. Storjordbruket med dess konstgödsel och bekämpningsmedel är ett sätt att umgås med planeten, småskaligare och giftfriare odling ett annat. Vilket sätt som understöds av den nationella politiken spelar roll; den effektivisering av jordbruket som många betraktat som oproblematisk har uppenbarligen inte fått oss dit vi ville.

När vi köper vår mat tror jag att vi ofta fyller kassarna på ett sätt som går emot vår moraliska övertygelse, men utan att vi märker det. Eftersom allt som konsumeras existerar i ett nätverk av mänskliga och ekologiska relationer borde inget köp egentligen stå utanför den moraliska sfären, men så länge dessa samband förblir osynliga eller okända kan ingen vanlig dödlig fatta ett klokt beslut. Även fast jag prioriterar mat känner jag ändå en belöningskänsla när jag plockar det billigaste alternativet från hyllan, trots att jag vet att extrapriset har ett pris. Men det priset betalas någon annanstans, kanske i framtiden, och det ser jag inte.

Om jag skulle följa den där kicken jag får av billiga varor - trots att jag faktiskt har råd att bry mig - gör jag misstaget att sätta den ekonomiska principen före andra betydligt viktigare saker, saker som jag kanske dessutom stöder vid andra tillfällen. Även om det nätverk maten tillhör ofta är ojämlikt och utsugande både för människor och miljö betyder det inte att det är så det måste vara. I Balder finns exempel på folk som orkar bry sig om mat - de tar det slitna uttrycket om att man blir vad man äter på allvar, och lever efter det med glädje.