– Våra rullstolsplatser är nästan aldrig uppbokade och när vi ordnar workshops är det nästan inga med funktionsnedsättningar som anmäler sig. Känner man att det här inte är för mig?

De funderingarna snurrade i huvudet på Tanja Mangalanayagam under våren. Hon leder Projekt Dialog, som pågår på Skånes dansteater sedan tre år tillbaka och som handlar om att göra dansen tillgänglig för så många grupper som möjligt.

Hon tog kontakt med gruppen Aktiva tjejer, som tillhör FIFH, Föreningen Idrott för Handikappade, i Malmö, för att diskutera varför inte fler funktionshindrade besökte Skånes dansteater. Tillsammans kom de fram till att det kanske handlade om vilka som stod på scenen. Det behövdes helt enkelt förebilder. Därför gick tre dansare från kompaniet ihop med tre amatörer i rullstol från föreningen för att göra en dansfilm under fyra dagar. Den har haft premiär i veckan, i samband med en utställning med bilder på samarbetet. Nu är tanken att filmen ska spridas i landet.

Just att ha något att visa upp var viktigt för Aktiva tjejer.

– Det handlar mycket om förebilder. Det är viktigt för oss att visa att dans funkar och är kul, säger Megala Axelsson, ledare i Aktiva tjejer och en av dansarna i filmen.

Hon är idrottare sedan barndomen, framför allt inom rullstolshandboll, men tyckte att dansen var en ny upplevelse.

– Vi har samarbetat med en dansare från Göteborg tidigare, men då körde hon streetdance. Den här formen av dans var en utmaning för oss. Vi använde kroppen på ett sätt som vi inte var vana vid.

Det gjorde även de professionella dansarna, som själva satte sig i rullstolarna under samarbetet.

– De började att inse hur mycket de kunde göra med stolarna och använde dem på ett helt annat sätt än vi är vana vid.

Tanja Mangalanayagam betonar att samarbetet ger en konstnärlig utveckling för kompaniets dansare.

– Det handlar inte om dans och funktionshinder, utan om att utveckla dansen som konstform så att den aldrig stagnerar och så att vi inte har förlegade föreställningar och attityder.

En annan del av höstens satsning är festivalen Dansfunk, som hålls den 26-30 september med föreställningar, workshops och en konferens. Flera av världens bästa integrerade danskompanier, som jobbar med funktionshindrade dansare, medverkar, bland andra brittiska Scottish dance theatre. Det händer att de tar ett befintligt verk och byter ut en av de reguljära dansarna mot en som sitter i rullstol.

– Det blir ett helt annat stycke, men koreografin har alltid samma innebörd, säger Tanja Mangalanayagam.

De utländska gästerna har inte bara bjudits in för att uppträda, utan också för att dela sina erfarenheter med de svenska deltagarna. Ett syfte är att försöka att starta en debatt om integrerad dans i Sverige.

– Det kommer en ny generation av danskonstnärer med funktionsnedsättning i Storbritannien som tar en självklar plats i danskonsten. Det är häftigt. I Sverige har vi inte alls kommit så långt. Vi behöver lägga på ett kol, säger Tanja Mangalanayagam.

Hon tycker att det är viktigt att visa funktionshindrade på scen, men tror också att studieförbunden, gymnasierna och dansskolorna kan göra mer för att få in fler funktionshindrade personer i dansen. Om ingen utbildar sig till dansare finns det heller ingen att rekrytera till föreställningarna.

– Jag tycker att det är jättekul att dansa men har fortfarande svårt att tänka mig att jobba som dansare. Jag tror att det tar tid att få in i huvudet att man kan köra som dansare. Filmen är en början på det, men jag tror att det är lång väg kvar, säger Megala Axelsson.

Samtidigt berättar hon att flera andra svenska danskompanier har hört talas om samarbetet och hört av sig.

– Fler har börjat att få upp ögonen för detta och insett att det behövs fler målgrupper.

Under hösten fortsätter samarbetet med dansare från Aktiva tjejer, tillsammans med Drömmarnas hus samt Kulturcentrum Skåne, som ordnar aktiviteter för personer med utvecklingsstörning. Det ska bli en föreställning, Melody maker, som visas den 25 november på Skånes dansteater. Sveriges dövas riksförbund är en annan aktör som samverkar med danskompaniet.

– Festivalen ska vara ett startskott. Vi hoppas att andra aktörer hoppar på detta. Festivalen får inte bli ett isolerat fenomen, utan det måste utmynna i att fler vägar öppnas, säger Tanja Mangalanayagam.