Mellan den 23 – 26 augusti arrangerade föreningen Uppsala Foto Sällskap årets fotofestival i Uppsala. Premiären för festivalen hölls förra året och då med fokus på Sverige. I år riktades blicken utåt i världen och på temat rörelse fick årets publik ta del av fotografier från bland annat amerikanska, polska, kroatiska och litauiska fotografer. Men festivalen bjöd även på svenska fotografers verk i utställningslokalerna såsom Gunnar Stenings konstdansutställning Hidden or not Hidden på Galleri 1. Vid sidan av utställningarna så hölls det både workshop och flera föredrag av de inbjudna fotograferna.

En av Sveriges mest kända krigsfotografer Paul Hansen på Dagens Nyheter berättade om livet som fotograf ute på fältet. Hur fotouppdragen kan skilja sig väldigt mycket åt. Ena dagen fotograferas en berömd skådespelare i en hotellfoajé. En annan dag duckar fotografen undan från de vinande gevärskulorna i ett belägrat Gaza. Bildens baksida är fotografernas egna upplevelser och minnen. Ljud och lukter som inte försvinner utan som dröjer sig kvar flera år efteråt. Paul Hansen bjuder in föredragsbesökarna till hans värld och berättar om hans personliga erfarenheter och hur viktig bildjournalistiken är.

– Alla kan ta snygga bilder men vi måste berätta något också. Att bara ta bilder räcker inte. En bild kommer till i ett mänskligt möte. Allt bakom bilden är viktigt. Det handlar ju om människor. Det är inte bara en yta som vi förmedlar, säger Paul Hansen.

På temat Rörelse valde de inbjudna fotograferna att på olika sätt fånga och gestalta vad de ansåg vara rörelse. Den amerikanska konstfotografen Deanna Witman skapade rörelsen med hjälp av en hålkamera för att på sitt egna sätt gestalta och undersöka tid och varande, rum och innehåll. Den Uppsalabaserade fotografen Niklas Lundengård ville fånga rörelsen från de stressade morgonpendlarna i sin fotokollektion Pendlarstress.

– Jag ville lyfta upp ett samhällsproblem och få folk att diskutera frågan om stressade människor. Det handlade om vår syn på välfärdssamhället, och vår syn på tiden. Hur vi förväntar oss att allting ska komma exakt i tid och vad som händer när det inte sker, säger Niklas Lundengård.

Genom att starta en blogg under namnet Pendlarstress började Niklas Lundengård dokumentera de stressade morgonpendlarna. Intresset för bloggen växte och fick stort genomslag i medierna.

– Media tyckte att jag lyckades peka på en problematik från ett annat perspektiv. Framgång kan inte mätas i antal pressklipp men jag förstod snart att fotografi som konst

kan vara ett opinionsbildande verktyg. Jag kunde med mina bilder presentera ett samhällsproblem och som kunde lyftas upp i ett offentligt rum och diskuteras av andra parter, säger Niklas Lundengård.