Britta Calamnius är 76 år och har bott på Gotland hela sitt liv. För sju år sedan, när det blev känt att det finska företaget Nordkalk skulle få tillåtelse att bryta kalk i Ojnareskogen på norra Gotland, gick hon med i en proteströrelse som vände sig mot exploateringen av området. Hon berättar att oron för att skogen ska förvandlas till ett gigantiskt kalkbrott har gnagt i henne sedan dess. När protesterna eskalerade och tältlägret slogs upp i skogen under juli började hon åka hit dagligen –fyra mil med buss enkel resa. När hon deltog under lördagens protester hände något.

– Vi hade bildat en mänsklig kedja framför maskinerna. När vi suttit där ganska länge hörde jag plötsligt applåder. Först förstod jag inte vad som hade hänt. Sedan hörde jag: det hade blivit tyst. Maskinerna hade stannat.

Det har varit en turbulent vecka i Ojnareskogen. Avverkningen av skogen, som skulle göras för att röja plats åt det framtida kalkbrottet, samlade hundratals protesterande från hela landet. Man bildade mänskliga kedjor för att stoppa avverkningen, många gömde sig i skogen eller klättrade upp i träden och Greenpeaceaktivister kedjade fast sig vid maskinerna.

– Trädet jag klättrade upp i finns inte längre kvar. Polisen tvingade mig till slut att klättra ner. De sa att jag skulle vara medveten om vilka det är som har våldsmonopolet, säger Jonas Idewall Hagren.

Till slut drog sig Mellanskog, som stod för trädavverkningen, ur. Och i helgen krävde länsstyrelsen på Gotland att avverkningen skulle avbrytas eftersom Nordkalk har avverkat mer skog än vad som angetts i ett äldre dokument. Men oron för skogen finns kvar. Så fort en lastbil kör förbi lägret samlar sig människor snabbt och kör iväg för att kontrollera att ingenting händer i kalkbrottsområdet. För Nordkalk är fast beslutna att fortsätta arbetet, på ett eller annat sätt.

– Vi har gjort tusentals miljöutredningar. Vi har köpt den här marken, och fått tillstånd för vår verksamhet. Anläggningen ska vara i bruk under december 2013, säger Eva Feldt, pressansvarig på Nordkalk.

Mark- och miljödomstolen har godkänt kalkbrytningen i området. Men frågan har varit omstridd under åren och har nyligen överklagats till Högsta Domstolen. EU-kommissionen har också ställt en rad kritiska frågor till Sverige i frågan, och ärendet kan komma att tas upp i EU-domstolen.

Enligt Eva Feldt kan kalkbrottet generera 150 jobb under 25-30 års tid. Det är välbehövliga arbetstillfällen på ön. Men de ställs inte bara emot oersättliga naturvärden i ett område som har ett hundratal rödlistade arter, utan också i värsta fall mot ett förstört grundvatten. Platsen där skogen börjat avverkas och de två provbrotten som gjorts ligger i dag öde. De fällda träden är samlade i jättelika högar och de stora provbrotten är fyllda av vatten. Här träffar vi Peter, som bor precis i närheten.

– Personligen förstår jag inte bråket. Det är ju bara skog, och vi behöver de här jobben, säger han.

I tältlägret har vardagen återvänt efter helgens sammandrabbningar med polisen. Man diskar, lagar mat och städar. Stämningen är försiktigt hoppfull. Runt tjugo personer bor i lägret just nu. De flesta har åkt hem men folk kommer och går hela dagarna, både de som vill veta vad som händer och de som vill hjälpa till.

– Jättemånga skänker saker för att visa sitt stöd. Det här fallet är viktigt för det kan bli prejudicerande. Kan man inte rädda en sådan här världsunik skog med så många rödlistade arter så kan man nog inte rädda några skogar av miljöskäl längre, säger Anna Malmqvist.

Alvar Malmqvist känner sig lite frusen när han har klivit upp. FOTO: ELISABETH UBBE

Jonas Idewall Hagren tittar ut över det skövlade området. ”Det här är helt klart vår tids almstrid”, säger han. FOTO: ELISABETH UBBE

Varje dag stannar många människor vid lägret för att ställa frågor kring vad som pågår. Aktivisterna berättar och förklarar hur de tänker. FOTO: ELISABETH UBBE

Lunchen avnjuts framför öppen eld. Aktivisterna tycker att det är skönt att en dag passerar i lugn och ro. FOTO: ELISABETH UBBE