Hurra för hösten, känner jag spontant just nu. Varför? undrar kanske någon. Jo – äntligen är det okritiserbara älsklingsprogrammet Sommar i P1 över. Programmet bjöd på alldeles för många enahanda självbiografier ackompanjerade av musik hämtad från någon Best of-platta. Typ ”Där stod jag plötsligt, den lilla blyga pojken från Höör på den stora scenen i New York” eller ”Jag älskar mitt hus i Stockholms skärgård, oj vad skoj vi hade på 60-talet, min ¿pappa fick cancer och carpe diem”, sedan en låt med Beatles.

En handfull berättare, som Shima Niavarani, Rakel Chukri och Amanda Svensson, behärskade formatet och gjorde fina ljudkollage med bilder från sina liv invävda i större mönster. Det är väl bara att inse – alla är icke lämpade att hålla en intressant låda i rikssänd radio i 90 minuter.