Anna Månsdotter föddes 1841 någonstans i östra Skåne. I 20-årsåldern gifte hon sig med den 13 år äldre Nils Nilsson. Paret fick tre barn. Dock överlevde bara ett, sonen Per. De bodde på en gård i en liten by, som heter Yngsjö och ligger söder om Åhus.

Genom giftermålet hoppades Anna att hon skulle få ett gott och, om inte välbärgat, så åtminstone ett bekymmersfritt liv. Det blev inte så. Skulder och krediter kantade vägen. Detta gjorde Anna bitter och hon gled längre och längre från sin man, men däremot närmare sonen Per.

När Annas make avlidit 1883, tyckte Anna att sonen, som då var strax över 20, skulle hitta en fru och ta över gården. Om sonen gifte sig, skulle väl ryktena om hennes och sonens förhållande dö ut, tänkte Anna.

Per gifte sig så med Hanna Johansdotter, som flyttade in på gården. Anna, däremot, ville absolut bo kvar. Hon var mycket svartsjuk och tålde inte att någon annan också kunde älska Per, som hon betraktade som sin "man". Detta var naturligtvis inte bra för Hanna och äktenskapet. Hon sökte hjälp hos sin far med att få bort Anna från gården, men fadern var ovillig att hjälpa. Situationen blev inte bättre. Äktenskapet förblev olyckligt.

En dag såg Hanna maken och svärmodern tillsammans (tror man). Om detta kom till grannarnas kännedom skulle det vara ytterst skamfyllt. Därför började Per och modern planera att mörda Hanna.

Man vet inte exakt hur samarbetet vid mordet gick till, då de vid förhör givit olika versioner av vad som hänt. De berättade emellertid att de slagit Hanna medvetslös med ett vedträ och sedan hade Anna strypt henne. För att dölja mordet ska de ha klätt om Hannas kropp och kastat henne nerför källartrappan. Detta har man dock inte kunnat bevisa.

Anna Månsdotter dömdes till livstids fängelse för sedlighetsbrott och till döden för mordet. Per dömdes till fyra års fängelse för sedlighetsbrott och till dödsstraff för mordet. Båda begärde nåd från dödsstraffet och Per fick sitt straff omvandlat till livstids fängelse.

Annas dödsstraff kvarstod dock och i länsfängelset i Kristianstad avrättades hon med halshuggning den 7 augusti 1890 och blev därmed den sista kvinnan att avrättas i Sverige.

När de sexuella övergrepp, som Per blivit utsatt för i barndomen, blev allmänt kända, benådade kungen honom från avrättning och straffet omvandlades till livstids straffarbete. Han blev en fri man 1913 och dog 1918.