Kraftwerk var alltid bättre förr | Fria.Nu
Göteborgs Fria

Kraftwerk var alltid bättre förr

Syntpionjärerna Kraftwerk är årets största bokning på Way Out West. Andréas Hagström har läst det mesta som har skrivits om gruppen i svensk press och ser en röd tråd: Kraftwerk var alltid bättre förr.

Notiser om Kraftwerk börjar dyka upp i svensk media runt 1975. En text om LP: n Autobahn i årsboken Pop75 skiljer sig dock från mycket som kommer att skrivas – den är nämligen så odelat positiv. ”Deras 22 minuter långa åktur på autobahn är ett fantastiskt exempel på vilka ljudbilder man i dag kan teckna med elektronikens hjälp. Man sitter faktiskt vid skivspelaren och susar iväg!”

Efter denna entusiasm följer år av skeptiska uttalanden. En orsak var att bandet föll mellan stolarna då de varken var rock, punk eller disco. En annan att de inte passade in i musikrörelsens dogmatiska mall som fortsatte sätta agendan även efter 70-talet. Ett typiskt internationellt exempel från denna tid är en konsertrecension i brittiska New Musical Express från 1976: ” This is what your fathers fought to save you from.”

De båda skivorna Trans Europe Express (1977) och Man Machine (1978) flöt därför obemärkt förbi svensk media. Men 1981 släpps skivan Computer World och GP:s Bert Gren kallar dem ”föregångare inom syntrocken”. Men hans slutsats är kritisk: ”Killarna i gruppen ser ut som välfriserade nazister” och han använder ord som ”tristess” och ”könlöst”. Susanne Ljung, då recensent för Schlager, skriver att medan Trans Europe Express ”är en mäktig visionär platta” så är Computerworld ”inte så bra som den skulle kunna vara.” Hon menar att Kraftwerk släppt ”en slipad och strömlinjeformad platta. Datadisco, specialdesignad för IBM-tjänstemän med krominredning.”

Men det är inte bara negativ kritik. Samma år, och i samma tidning, lyckas Michael Dee som första svenska journalist att få en intervju med Ralf Hütter där han beundrande kallar dem ”Kalla vågens banbrytare”.

Under första halvan av 80-talet förekommer bandet ett antal gånger i idoltidningen Okej och i konkurrenten Rocket. Artiklarna är färgade av att vara publicerade under den kanske mest ryktestäta perioden i Kraftwerks karriär. Schlager skriver undrande notiser om vart bandet tagit vägen. En strimma hopp tänds i februari 1983: ”Kraftwerk släpper i månadsskiftet mars-april sin första LP på två år. Titeln är Technopop. samtidigt ger de sig ut på en Englandsturné.” Av detta blev det intet. Osäkerheten sätter sina spår hos pressen som från och med nu fyller texter om bandet med brasklappar.

1986 gavs albumet Technopop ut, nu under namnet Electric Café. De flesta är måttligt imponerade. DN: s Bengt Ohlsson skriver: ”Någon större utveckling från den förra LP: n kan man näppeligen tala om, men så länge Kraftwerk är så pass ensamma i sin sfär av elektroniska ironier kan inget hejda mina hysteriska fnissningar”. På albumet följer ingen turné och snart försvinner Kraftwerk ur medierna igen. Först 1991 släpper Kraftwerk The Mix som för de flesta kritiker blir den riktigt stora besvikelsen. Vissa vägrar ens att kalla den ett "riktigt" album. Men samma höst väcks ändå intresset eftersom de ska spela sin första konsert i Sverige. Under besöket i Stockholm anordnas en liten presskonferens. Hütters korta svar på frågorna är standardiserade: ”Maskinerna är vänliga mot oss. Hittills har de inte brutit ihop eller gått sönder.” Aktuellt gör ett storögt och fnissigt TV-inslag och ställer sig frågan: ”Är det för mycket maskiner i dagens musik? Då skulle ni se morgondagens. Kraftwerk är gruppen där datorer och robotar styr allt, till och med intervjuerna.”

När sen konserten recenseras är det mest irritation över ”förprogrammerade syntar ” och att de ”står orörliga bakom varsin jättesynt.” Expressens Peter Öhman avslutar sin recension som fick två getingar: ”Det är snarare multimediekonst än musik. Snarare kultursida än trackslista. Snarare galleri än konserthall. Snarare trebetygsuppsats än politiskt puckade tonåringar som associerar alla svartklädda tyskar till nazister. ”

Efter turnén 1991 tystnar det åter kring Kraftwerk. Viss uppmärksamhet väcker deras enstaka konserter runt om i världen men DN:s Nils Hansson misströstar och skriver 1993: ”Kraftwerk befinner sig i dvala. Det senaste nya materialet kom 1986 och ingen kan säga om det någonsin kommer mer. Turnén för halvannat år sen kan mycket väl ha varit en sorts final.” Det närmaste Kraftwerk kommer Sverige är Roskildefestivalen 1998. Några fanzine lyckas intervjua Hütter, och Michael Dee gör ytterligare en, nu för Musikermagasinet, men annars lyser svenska intervjuer med sin frånvaro. Istället får journalisterna hålla till godo med rykten och intervjuer med avhoppade bandmedlemmar.

Men till slut kommer ett nytt album. 2003 släpps Tour de France Soundtracks och i februari 2004 återkommer de till Sverige för att spela tre konserter i Stockholm och en i Arvika. Och nu slås det på stora trumman. Alla stora tidningar kablar ut positiva recensioner. Nu är de dubbade till ”syntkungar” och ”kvällen är en sensation”. Men bara några månader tidigare skriver GP:s Patrik Lindgren om deras nya album att Kraftwerk ”får finna sig i att vara legender”. Inte blir det bättre när bandet 2005 släpper ett livealbum med inspelningar från vad Lindgren nu kallar för ”pensionsförsäkringsturnén” och menar att skivan har ”marginellt musikaliskt värde”.

Under 2000-talet har Kraftwerk trots allt en ohotad position bland musikskribenter, främst för deras visionära och mytomspunna karriär på 70- och 80-talen. Så när bandet annonserar om åtta specialkonserter på Museum of Modern Art 2012 går nyheten som en löpeld. Jan Gradvall skriver i sin recension i Expressen: ”Jag har aldrig jobbat hårdare för en biljett”.

På lördag spelar Kraftwerk för första gången i Göteborg på musikfestivalen Way Out West. Med sig har de sina odödliga hits och en spektakulär 3D-show. I publiken kommer musikskribenterna att stå på rad, för som Gradvall skriver ”det går inte att överskatta gruppens betydelse för samtida populärmusik.” Men vi får väl se vad de skriver efteråt.

Annons

Rekommenderade artiklar

Teatern där alla får vara med

Sláva är en fri teatergrupp i Huddinge. Varje sommar beger de sig till Vårby gård för att göra en uppsättning av Vårbyspelet. Årets uppsättning blir Askungen, och som vanligt får alla vara med. Stockholms Fria Tidning sände ut sin frilansreporter Jessica Johansson för att titta på repetitionerna och prata med deltagarna.

Stockholms Fria

Socialistisk solskensbio utanför Ängelholm

Byn Höja i nordvästra Skåne har blivit spelplats för en utomhusbio med konstnärliga och socialistiska förtecken. Projektorn drivs med solceller, entrén är gratis och filmerna ska ge upphov till diskussioner om vänsterfrågor.

Skånes Fria

Ett smörgåsbord av livslust

Lokala verksamheter, miljömedvetenhet, internationella utbyten och massor av himmelsk och jordnära musik. Elin Herlitz rapporterar från en festival som i 16 år hållit världsmusikens fana högt. Men egentligen kan Urkult inte refereras, bara upplevas.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu