– Jag säger att det finns etniska grupper där det är vanligare, det räcker att jag säger det.

Vi kan anta att det Carin syftar på är grupper från typ mellanöstern och andra muslimska länder.

Jag gör en kort sökning på nätet och kommer in på Aftonbladets hemsida där de har listat alla kvinnor som under de senaste åren har blivit mördade av män de haft en nära relation till. Jag tittar snabbt igenom redovisningen av de 195 kvinnorna och kan enkelt konstatera att döda kvinnor inte verkar vara förbehållet vissa etniska grupper. Det sker överallt, och i synnerhet i medelålders etniska svenskars hem, för att göra en travesti på statsministern.

Roks (riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige) listar statistik på sin hemsida. Cirka 70 procent av de kvinnor som misshandlas till döds dödas av en man som de har eller har haft en nära relation till. Samma procentsats för män är 8 procent.

En annan dag skriker kvällstidningarnas löpsedlar ut nyheten om forskaren som skurit av och ätit upp sin sambos läppar. Skälet – misstänkt otrohet. Jag vet inte vad det ska kallas; hedervåld, härskarteknik, galenskap eller förtryckarmekanism. Men inte verkar våld mot kvinnor i alla fall vara importerat från någon annan kultur.

Enligt Brå är ofta svartsjuka och problem i samband med relationer motivet i över hälften av våldsdåden. Gärningsmannen har ett behov av att kontrollera kvinnan och när han inte längre kan det – då dödar han henne. Jag mår riktigt dåligt av denna information.

Det som är viktigt är att våga problematisera begrepp och den ständigt aktuella dualiseringen som härskar – ont och gott, frigjord eller instängd.

För hur stor är skillnaden på en kvinna som blir könsstympad i ett fattigt land i öst eller på en kvinna som ”frivilligt” utsätter sig för intimkirurgi i ett rikt land i väst? Vad är skillnaden mellan en iransk kvinna som på bröllopsnatten ska bevisa sin oskuld och den svenska kronprinsessan som fördes upp längs altargången av sin far iklädd en vit klänning som är symbol för hennes oskuld?

Begreppen blir luddiga i kanterna när vi börjar dra i det.

Att skapa två tydliga roller – den förtryckta och den frigjorda, är också ett sjukt användbart knep för att förflytta problemet till de andra. Nej, kvinnoförtrycket står dom andra för! Se så bra vi är! Ett klassiskt skapande av ”vi och dom”. De tydliga rollerna upprätthåller den strukturella rasismen, som uppenbart gynnar vissa samhällsgrupper väldigt mycket.

I Brå:s rapport från 2007 återkommer de ständigt till meningen ”Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem”. Ja, det är det. Ett väldigt stort problem, och det måste vi tala om – utan att gång på gång hamna i rasistiska strukturfällor.