I centrum för hela arbetet ligger Maja Ekelöfs bok Rapport från en skurhink, som kom 1970.

– Hon är så fantastisk. En ensamstående fembarnsmorsa som sliter som ett jävla djur, och samtidigt så reflekterande och analyserande. Hon har ett otroligt starkt språk. Rapport från en skurhink är en väldigt bra bok, säger Cecilia Persson.

En del av Skurhinksprojektet är att filma samtal och berättelser från andra människor med erfarenheter av städning.

– Tanken är att jag ska gå runt med skurhink och trasa i olika miljöer och ställa enkla frågor som, vad är en städare eller ett vårdbiträde för dig? Eftersom jag är aktiv i asylrörelsen vet jag hur många papperslösa och flyktingar som jobbat med städning. Det här kan vara ett sätt att nå de svåra berättelserna.

Hennes tanke är att skriva två böcker. En som kombinerar andra människors berättelser med hennes egna ”skurhinksrapporter” för tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetaren, och så en bok om Maja Ekelöf och poeten Gunnar Ekelöf, som ska vara mer litterär. Ekelöf vs. Ekelöf är den preliminära titeln på boken, där författarna ska jämföras och kontrasteras. Båda har varit viktiga för Cecilia Persson och beröringspunkterna mellan de båda sträcker sig betydligt längre än till efternamnen. Maja Ekelöf skriver till exempel om Gunnar Ekelöf i Rapport från en skurhink.

– Det är det här jag tycker är så häftigt och lite innovativt. Det finns en massa beröringspunkter och så för hon faktiskt en dialog med honom. Det finns en väldig solidaritet och patos och de möts i ett reflekterande som är spännande. Skillnaden som jag ser det är kön. Han hade en massa kvinnor som tog hand om honom. Gunnar Ekelöf är så ikoniserad och välundersökt. Jag vill väcka andra frågor kring honom.

Cecilia Persson vill också utforska vad som hände med Maja Ekelöf, i synnerhet med tanke på att hon var så hyllad. Bland annat belönades Maja Ekelöf med Ivar Lo-priset.

– Det blev två böcker, sedan uppfattar jag att hon bara försvinner. Varför gör hon det?

En tes har hon – att det handlar om klass.

– Det verkar som om framgången inte påverkar i grunden. Det är det klass handlar om.

Cecilia Persson tror att Maja Ekelöf har mycket att lära oss om dagens samhälle. Hon menar att klass numera mycket är en fråga om segregation.

– Strukturerna sitter så djupt. Även om du blir en bästsäljande författare, är det inte säkert att du kommer därifrån. Något som framgår väldigt tydligt av hennes bok och hennes liv, är att det är en väldigt svår belägenhet att vara kvinna och arbetarklass.

En erfarenhet som Cecilia Persson delar. Själv jobbar hon deltid som personlig assistent. När hennes mamma gick bort förra året blev det viktigt att ställa frågan var hon själv kom ifrån. Både mormor och farmor jobbade med städning och de blev också en del av sorgearbetet.

– Mormor var slut de sista tio åren av sitt liv. Hon städade i kalla baracker, då är det klart att man tar slut i kroppen. Det var kallt, hårt och jävligt. Farmor städade också, och jobbade i vården. Hon hade en klassisk klassbakgrund. Hon var otroligt duktig i skolan, men det fanns inte pengar…

Cecilia Persson märkte att kvinnohistoria, kön och klass var frågor som hon ville gestalta. Rapport från en skurhink var en favorit sedan tidigare, men när hon nu läste om den blev upplevelsen ännu starkare.

– Jag tyckte, åh vad spännande! Det är slående att det var en så extremt omtalad debut, men hennes författarskap föll i glömska. Maja Ekelöf är väldigt frånvarande i diskussionen om arbetarlitteratur, fast hennes bok är en klassiker.

Hon vill gärna att kroppsarbete ska lyftas fram mer i debatten.

– Klass är kropp väldigt mycket. Vi måste prata om vad arbete gör med kroppen, varför kvinnor i vården får så ont i kroppen. När kroppen försvinner, blir det bara abstraktioner.

Hon drar en parallell till debatten om utförsäkringar inför det senaste riksdagsvalet.

– Det höll på att vända på slutet, när dottern berättade om mamman med cancer som inte fick hjälp. När människor kommer in faller hela retoriken, så det är viktigt det här.

Cecilia Persson berättar att hon tjänar 120 kronor i timmen som personlig assistent. Om hon skulle jobba ”extremt mycket”, skulle hon få ut ungefär 17 000 kronor inklusive OB-ersättning. Det ska i så fall räcka till både henne och hennes två tonåriga barn.

– Man klarar sig inte på det. Jag tror inte att folk FATTAR att människor kan ha ont om pengar. Har inte samhället ett ansvar för alla människor? Vi är så invaggade i Sverige i att allt kommer att vara som vanligt, men hux flux kommer högre utbildning att kosta pengar.

Samtidigt konstaterar hon att hon, precis som många andra som skriver om klass, på många sätt är relativt priviligerad.

– Här sitter jag i en trea i Lund. Jag är en del av den borgerliga litteraturen även om jag är klassmedveten. Det är viktigt att problematisera det. Det är det som är häftigt med Maja Ekelöf. Hon var städerska när hon skrev, hon satt inte på någon folkhögskola.

Vilka mål har du med projektet?

– Jag vill få fram det dialogiska, det reflekterande, och så inbjuda till samtal. Det finns också en folkbildande aspekt. Ett vårdbiträde ska inte tycka att det känns komplicerat att prata om Gunnar Ekelöfs poesi. Det är bara att man ska vänja sig.

En annan bit av arbetet är att skriva på ett sätt som kan fungera stärkande.

– Jag är ute efter det stolta och starka – emancipation som kraft. Jag vill tillbaka till en stark klasskänsla, att man inte låter sig trampas på. Jag vill inte objektifiera människor, jag är så trött på det.

Men det handlar också om kön och traditionell kvinnohistoria.

– Jag tycker att genus är jätteviktigt. Kvinnor blir ALLTID osynliggjorda. Maja Ekelöf är ett lysande, och tråkigt, exempel på det.

Vilka frågeställningar vill du undersöka?

– Vilka skillnader finns mellan 1970-talet och i dag? Vilka städar och jobbar inom vårdsektorn i dag? Jag tänker att det också blir en berättelse om folkhemmet och välfärdssamhället. Min tes är att det finns mycket myter i det här.

Vilka skillnader tror du att du kommer att hitta?

– Jag tror att etnicitet är en stor skillnad, att städare importeras mer, och att det finns stora tekniska skillnader. Det är ett arbete i förändring, med rutavdrag och sådant, men det är inte det att lönerna är högre till exempel, jag tror att det är en marginell skillnad.

Vilka förändringar skulle du vilja se i den här typen av yrken?

– För personliga assistenter är det att få upp lönerna men också att få respekt för arbetet som utförs. Det finns alltid ett behov av vård, omsorg och hushållsarbete. Det måste alltid finnas med i alla politiska diskussioner. Jag skulle vilja se ett rättvisare samhälle.

Vad tänker du på då?

– Lön, arbetsmiljö… Det förekommer mycket våld mot personliga assistenter och otroligt mycket sexuella övergrepp mot städerskor i hemmet. Det är en otrolig exploatering. En viktig fråga är om alla människor har möjlighet att välja.

Hon tror att ett systemskifte håller på att ske i det svenska samhället, så att det blir svårare att göra en klassresa uppåt.

– En förutsättning för arbetarklassens klassrörelse är transfereringssystem, studielån, allt det där. Risken är att det blir en återgång till att klass blir centralt igen.

Läs mer om projektet på www.kronotoptext.se/65068584. Filmerna finns på Skurhinksrapporters kanal på Youtube.