Här möts folk från hela Sverige, Norden och den besökare har rest längst av dem jag träffade var från Nya Zeeland. Sweden rock är en mötespunkt, en fristad, en batteriladdare, ett ställe där man kan vara sig själv och där man inte tar med sig alla sina måsten. På campingen pratas det inte om barnuppfostran eller köksinredning, prestigen har lämnats hemma och det är inte många allvarliga ord som byts. Ibland möts hårdrockarna i seriösa musikdueller där sångare, gitarrister, årtal och låtar diskuteras. De riktigt intresserade rockersen vet exakt på vilken konsert, eller vilket år just den låten spelades och vilken bandmedlem som var gammal eller ny.

Nästa år kommer vi att hitta samma tält på samma plats. Förfesten på campingen är lika viktig som själva festivalen. Här bor man i bilar, tält, bussar eller husvagnar. Det lyxigaste campet i år hittade jag på Norje Bokes camping. Där hade det riggats upp en rejäl musikanläggning och en pool för att svalka av sig mellan regnskurarna. Det festas under tak, på tak, i soffor, stolar eller i någon annans knä. Man trampar i ölburkar upp till knäna men på morgonen när det är dags att vakna är det städat på hela gräsmattan.

Så klart är det musiken som lockar men minst lika viktig är festivalkulturen. Här möts likasinnade på samma villkor. Malin Benemark från Klågerup har besökt festivalen i åtta år och kommer att fortsätta, oavsett vilka band som spelar.

– Det bästa med festivalen är stämningen, hela paketet, säger Malin.

– Den här veckan är bara min. Denna vecka har jag inte en massa roller, jag är inte mamma, jag tänker inte på jobb. Här hämtar jag energi för att klara mig till nästa år. Här är jag bara Malin och det är musik som gäller.

Ammie Andersson från Malmö bor i samma camp som Malin. Hon har besökt festivalen i elva år.

– Det jag saknar är hårdrocksdiscot där vi alltid avslutade kvällen förr, säger Ammie.

– Infrastrukturen på Sweden rock är bra, allt fungerar super. Sweden rock är party, här träffar jag gamla och nya vänner. Alla är glada och jag ser fram emot denna vecka hela året, säger Ammie.

Ronnie Nilsen från Ebeltoft i Danmark har kommit till festivalen i sju år och är även en av dem som kommer tillbaka nästa år oavsett bandbokningar.

– Vi är ett gäng på tio killar som kommer hit år efter år. Vi är här för musiken och det sociala samröret. Vi är musiknördar, vi gillar öl och här tar alla hand om varandra. Vi ser aldrig något bråk på Sweden rock, säger han.

Ronnie gillar blandningen av nya och gamla band.

– På en dag kan jag se gamla hjältar spela rock’n’roll och även upptäcka nya band jag aldrig hört förr.

Det är inte bara hårdrockare som tycker det är skoj med Sweden rock festival. Kerstin och Lennart Håkansson bor i Norje och erbjuder en dusch för 30 spänn.

– Första året det var festival hyrde vi ut uthuset på tomten och var lite skraja, hårdrockare ser anskrämliga ut med stora tatueringar. Vi tänkte att när festivalen är slut kommer vi inte att ha en pinal hel. Men skenet kan bedra. Hårdrockare är hur goa som helst, alla är skitbra. Vi längtar till festivalen under hela året, vi kan inte tänka oss Norje utan festival. Alla som bor här hjälper till om de kan, säger Kerstin.

– Klart att när väl söndagen kommer tänker vi att det är skönt att det är slut, säger Lennart.

Festivalarrangörerna gör ett bra jobb med att ta hand om sina besökare. När jag frågar folk om Sweden rock kan bli bättre kommer svaren inte lika spontant och snabbt men Ammie önskar att det spelas mer önskeband och att banden inte ska upprepas år efter år. Den mest svidande kritiken flera nämner är att det känns som festivalarrangörerna blir girigare. Det skrivs mycket om vinster i tidningarna och priserna höjs år efter år.

Tidningen har inte lyckats nå pressansvarige på Sweden rock för en kommentar.