– Jag har jobbat inom psykiatrin sedan 1979 och aldrig känt mig så illa behandlad, säger Henriette Ekstrand, som arbetade som skötare på psykosavdelning 244.

Den 5 maj skrev GFT om att psykospersonal slog larm om patientsäkerheten efter att två anmälningar gjorts till Arbetsmiljöverket och flertalet avvikelserapporter om vårdskador skrivits.

På en av psykosavdelningarna, avdelning 244, har nu elva personer slutat. Henriette Ekstrand är en av dem. Hon har valt att gå ut i media för att uppmärksamma problemen.

– Det är bara tre fast anställda sjuksköterskor och skötare som jobbar kvar på avdelningen, resten har sagt upp sig. Allt beror på omorganisationen, ingen av oss hade tankar på att säga upp oss innan. Det är en sorg att förlora patienterna och kollegorna som blivit ens bästa kompisar, säger Henriette Ekstrand.

Psykosavdelningen 244 på Mölndals sjukhus hade rykte om sig att vara en väl fungerande avdelning, och inför den stora omorganiseringen i mars bad de anställda om att få behålla personalgruppen och patientupptagningsområdet.

– Jag har känt en del av patienterna sedan 80-talet. Det är viktigt inom psykvården att vi känner varandra och patienterna. Psykossjukdomar gör att man har svårt att få tillit, det tar år att bygga upp ett förtroende.

Men i januari fick de anställda veta att en psykosavdelning skulle läggas ner och att ledningen ville sprida kompetensen från avdelning 244 till andra avdelningar.

– Vi fick önska vilken chef vi ville ha, men chefen är inte det viktigaste, utan patienterna. Hela personalgruppen på avdelning 244 hade aktivt valt att arbeta med denna patientgrupp och brinner för arbetet. Vi ville ha kvar våra patienter.

För att kunna det önskade de anställda att få patienter från upptagningsområde Mölndal och Härryda, varifrån de flesta tidigare patienterna kom. Men önskemålen uppfylldes inte, Henriette Ekstrands personalgrupp spreds ut till olika avdelningar. Själv fick Henriette Ekstrand ett mejl där det stod att hon skulle jobba med patienter från Göteborg.

– De ville sprida kompetensen, men istället slog de sönder verksamheten. Ledningen tog sig inte ens tio minuter för att höra medarbetarnas tankar, säger hon.

Den 5 mars gick Henriette Ekstrand till den nya arbetsplats som hon placerats på. Men hon kom bara att arbeta där i två dagar.

– Jag bröt ihop och blev sjukskriven. Det var en bagatellartad händelse, jag hade en konflikt med en patient, något jag inte tyckt är jobbigt innan. Men nu var allt främmande, både patienter och kollegor, vilket gjorde mig osäker.

Att personalen och patienterna känner varandra minskar också risken för våld, enligt Henriette Ekstrand.

– Jag tror det är det nya lokalerna och den nya personalen som gör att det förekommer mer hot och våld nu. Patienterna har svårt att lita på någon och med massa nya ansikten finns det risk att de ger sig på personal på grund av rädsla.

Patienterna betalar ett högt pris för omorganiseringen.

– Det här är en patientgrupp som är åsidosatt i samhället, de är ofta rädda och vågar inte säga sin mening när hela världen rasar och har oftast inga anhöriga som orkar kämpa för dem. Den lilla trygghet som vi kunde ge var mycket viktig.

Nu har Henriette Ekstrand fått ett nytt jobb inom bemanningen. Hon tänker inte ta några uppdrag inom psykosverksamheten den närmaste tiden, och säger att det gör för ont att gå tillbaka efter allt som har hänt, men hoppas att ledningen kommer börja lyssna mer på personalen.

– Vi var en stark personalgrupp som sa vår mening, och skrev till ledningen när det behövdes. Det kanske inte var så populärt, ledningen ser oss som besvärliga, så känns det. Vi vill hjälpa till, men när ledningen inte lyssnar blir det så fel.