Siffrorna för anlagda skolbränder är höga ur ett internationellt perspektiv, och de har ökat kraftigt de senaste tio åren, visar statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Enligt statistiken anläggs minst en skolbrand varje dag.

I medierapporteringen får anlagda bränder i förortskommuner mycket utrymme, men MSB:s siffror visar att de orter som egentligen drabbas värst är storstadskommuner. Förortskommuner ligger längre ned på listan.

MSB skriver själva i rapporten Vilka skolor har en ökad risk för anlagd brand? att ”i förortskommuner, som ofta uppmärksammas i media vad gäller anlagda bränder, sker ungefär hälften av antalet anlagda bränder jämfört med kategorin storstäder”.

De siffrorna överraskar inte Per-Markku Ristilammi, etnolog vid Malmö högskola, som forskat om just mediebilden av miljonprogramsområden. Han menar att medier är mer benägna att rapportera om brott som sker i mindre välbärgade förorter, trots att innerstadsområden egentligen är mer brottsdrabbade.

– Nyhetshändelser ska passa in i en större berättelse om vad samhället är. Därför uppmärksammar man de här bränderna mer, säger han.

– Medierna hakar helt enkelt på det som bäst passar in i den större samhällsbilden.

Han tar upp Stockholmsförorten Tensta som ett exempel. I förra veckan hamnade förorten i medias blickfång efter en skolbrand i Bussenhusskolan. Sedan skolbranden har en grupp ungdomar flera kvällar i rad kastat sten och råkat i konflikt med polisen. Händelserna har konsekvent rapporterats om som “kravaller”. Men det ordet vill inte Mats Eriksson, informationsansvarig vid Västerortspolisen, kännas vid.

– Nej, det var inga kravaller. Det ordvalet står vi inte bakom. När jag tänker på kravaller tänker jag att det är många fler, hundratals människor. Det här handlar om ett fåtal individer som förstör.

Han oroar sig för effekten av mediers slentrianmässiga bruk av laddade ord som kravaller och upplopp. Enligt polisen finns risk för att en dramatiserad rapportering rentav kan uppmuntra de ungdomar som ägnar sig åt skadegörelse.

– Den gruppen tycker att det är spännande att skapa oroligheter i sitt område, och då kan det absolut vara extra spännande när det beskrivs i tidningarna som kravaller, säger Mats Eriksson.

Ristilammi håller med om att en oproportionerligt negativ rapportering kan få konsekvenser för utsatta områden.

– Dels kan det finnas inslag av att ungdomar triggas till ytterligare skadegörelse, även om det knappast är en medveten strategi. Men en annan konsekvens är att boende i området känner sig utpekade och stigmatiserade, säger han.