Kanske inte så konstigt då med en motreaktion i form av en långsamhets- och fulhetsfrämjande rörelse. I veckan öppnade Arbetets museum i Norrköping utställningen The grand focus, med bilder av svensk-finska fotografgruppen 10LoFi som använder enkla, gamla eller hemgjorda kameror och felvända eller hemgjorda linser.

Vi har sett det förut. På 90-talet blev lo-fi-musik ett statement, ett uttryckssätt där tekniken (eller bristen på densamma) är en autenticitetsmarkör. Distorsion och störande bakgrundsljud upphöjdes nästan till norm. Ännu längre gick no-fi-musiken, med en del punk- och avantgardegrupper som tidiga Sonic Youth.

Det kanske kan upplevas som bakåtsträvande, men jag är inte ett dugg orolig. Tvärtom kan det bidra till en artistisk pånyttfödelse att använda gammalt för att skapa nytt. I Oslo 31 augusti återgår filmaren Joachim Trier till de franska 60-talsauteurernas formspråk. Slagsmålsklubben gör musik med retrofeeling från 80-talets datorspel. Och återupptäckten av den gamla sovjetiska kameran Lomo LC-A på 90-talet skapade en rörelse av experimentella fotografer, Lomography, som lever under mottot ”don’t think, just shoot”.

Lågteknologi är helt enkelt det nya svarta.