En absurd norsk folksaga med kungar, prinsessor och lejon ska göra mellanstadieelever nyfikna på genus när Teater Tamauer sätter upp Blå och rosa band på Hagateatern. 

– Vi fastnade för den här sagan för den kändes så galen, säger Ylva Nilsson, en av två skådespelare. Vi ville ha ett genusperspektiv på en historia för mellanstadiebarn, det var utgångspunkten. Då var folksagan tacksam för det är ofta ganska klara stereotyper i sagor.

Pjäsen baseras på den norska folksagan Det blå båndet som är nedtecknad av Asbjörnsen och Moe under 1800-talet. Teatern la till färgen rosa i bandet och gjorde hjälten till en flicka istället för en pojke.  

– Kanske inte så revolutionerande men nödvändigt, säger Johan Friberg, skådespelare i föreställnigen. 

I centrum för handlingen står Rut och Rot, två personer som vill skapa en teaterföreställning av en klassisk och absurd saga. Det blå och rosa bandet är det som ger hjälten i sagan sina superkrafter. Samtidigt som Rut och Rot listar ut hur de ska sätta upp föreställningen tar de också en del hjälp av publiken. Kanske inte interaktiv, men någonstans där emellan menar Johan Friberg.

– Publiken kommer med förslag och säger de någonting så kommer det också in i föreställningen, säger Johan Friberg. 

GFT träffar ensemblen några dagar efter premiären, som de beskriver som karnevalliknande. Ylva Nilsson och Johan Friberg sitter på scenkanten på Hagateatern och dinglar med benen. I bänkraderna sitter regissören Anders Friberg, bror till Johan. De två bröderna har tidigare jobbat med barn men för Ylva Nilsson är det något helt nytt. 

– Man får väldigt mycket direktreaktioner men det är i och för sig en sådan form. Men barn säger vad de tycker. Ibland skrattar de våldsamt, säger hon. 

Den lite mer erfarne Johan Friberg håller helt med om att det skiljer mot en vuxen publik. 

– Det är väldigt högt i tak. Man vågar mer när man gör barnteater. Man förkovrar sin egen fantasi i det och man växer som vuxen. Man tänker friare, säger han.

En genusmedveten teaterföreställning baserad på en norsk folksaga kan vara svårt för en vuxen publik att ta till sig. Är det ännu svårare att göra det begripligt och tillgänglig för mellanstadieelever? Ylva, Johan och Anders säger att det är en balansgång mellan att öppna upp frågan för barnen utan att bli undervisningsteater. 

– Det blir knasigt om vi skulle stå och ange en norm från scenen här när vi pratar om att man måste ifrågasätta en norm. Det blir en paradox om vi ska stå och kontra med en motnorm. Det blir som att en diktatur ska bytas ut mot en annan, säger regissören Anders Friberg. 

Istället jobbar de hela tiden med att försöka skapa en konflikt eller ställa en fråga på scen och sedan låta den transporteras ut i publiken, så barnen själva får reflektera över det. Till exempel varför prinsessor inte skulle kunna rädda prinsen och varför flickor inte skulle kunna döda lejon.