Det är den tredje december 2011 och utanför Olympiastadion i Kiev står tre unga kvinnor. Trots decemberkylan är de enbart klädda i trosor och traditionella ukrainska blomsterkransar och i händerna håller de plakat som riktar skarp kritik mot fotbolls-EM. De kommer från organisationen Femen och de protesterar mot sommarens fotbolls-EM, som de anser kommer att öka den redan omfattande sexturismen.

– EM 2012 utan prostitution! skanderar tjejerna inför en grupp journalister. På ett ögonblick dyker det upp poliser i svarta skåpbilar. De tvingar in de unga skrikande kvinnorna i sina bilar och kör iväg.

Hela händelseförloppet går att följa i ett filmklipp på Femens blogg där organisationen proklamerar att de ”använder brösten som vapen”. De omkring 300 Femenanhängarna, mestadels kvinnliga studenter, leds av en liten kärngrupp, med 28-åriga Anna Hutsol i spetsen. Sedan grundandet 2008 har deras barbröstade aktioner fått medial uppmärksamhet i såväl Ukraina som utomlands. Protesterna riktas mot allt ifrån djurplågeri till Kadaffiregimen. Men framför allt är Femen kritiska till att Ukraina blivit ett attraktivt land för manliga sexturister, det vill säga män som kommer till Ukraina i syfte att köpa sex.

Inför sommarens herrfotbolls-EM varnar Femen för att den ukrainska regeringen kan komma att legalisera prostitution, vilket har fått fler att reagera. Vid en anti-traffickingkonferens i Warszawa uttryckte EU:s koordinator för arbetet mot trafficking, Myria Vassiliadou, sin oro:

– Vi har tidigare sett hur sportevenemang ofta drar till sig kriminella gäng och det är inte ovanligt att både prostitution och trafficking ökar kraftigt i samband med stora tävlingar, sade Myria Vassiliadou i en intervju till nyhetsbyrån AP.

Det är inte första gången frågan om prostitution och trafficking tas upp i samband med ett stort idrottsevenemang. Under VM i Tyskland 2006 inrättades statliga prostitutionsbås i anslutning till fotbollsarenorna, vilket ledde till en intensiv debatt. Det talades om så många som 40 000 utnyttjade kvinnor och dåvarande jämställdhetsombudsman Claes Borgström manade till bojkott. Siffran har i efterhand ansetts som överdriven och de flesta besökarna verkade trots allt främst vara intresserade av fotboll och öl.

Oavsett vilken effekt sommarens fotbolls-EM kommer att ha så förekommer i dag en omfattande sexturism i Ukraina. Några exakta siffror finns inte, men fenomenet har uppmärksammats såväl i Ukraina som utomlands. Tyska Der spiegel hänvisar till exempel till en undersökning som visar att 70 procent av alla kvinnliga studenter i Kiev någon gång har blivit erbjudna pengar av utländska män i utbyte mot sex. De som turistar i ukrainska turistorter som Odessa och Sevastopol bör heller inte bli förvånade om de stöter på män som rest till Ukraina bara för att ha sex med vackra kvinnor.

Egentligen räcker det att googla Ukraina för att förstå att landet är starkt förknippat med lättklädda kvinnor, prostitution och äktenskapsfirmor som tjänar pengar på att förmedla potentiella fruar. Ett exempel som illustrerar hur det kan gå till är historien om nya zeeländaren som via radiokanalen The rock vann en resa till fattiga Donetsk. Väl på plats skulle han få träffa en i förväg utvald kvinna. När nyheten spreds demonstrerade Femenaktivister i protest utanför Kievs kontor för äktenskapsregistrering under parollen ”Ukraina är inte en bordell”.

Femens protester visar att det finns ett växande missnöje bland Ukrainas studerande kvinnor och i dag arbetar många organisationer mot prostitution och kvinnoförtryck. Få organisationer har visserligen fått samma mediala genomslag som Femen, som genom sina nakenprotester delat de ukrainska feministerna och genusvetarna i två läger. Kritiker menar att organisationen, med sitt sätt att anspela på sex i ett provokativt syfte, snarare befäster än bekämpar bilden av ukrainska kvinnor som vackra och nakna objekt. Andra, som Nadia Parfan, doktorand i kulturstudier och medgrundare av Feministisk offensiv, ser mer positivt på Femens protester:

– Femen har för första gången i Ukrainas historia lyckats föra upp genusrelaterade frågor i den offentliga debatten, men jag skulle vilja att de visar mer solidaritet med andra gräsrotsinitiativ och att de gör fler politiska aktioner som syftar till att verkligen ändra kvinnors situation, svarar Nadia Parfan på frågan om vad hon tycker om Femens metoder.

Själva försöker Feministisk offensiv, en organisation som i dagsläget består av ett femtontal kvinnor, lyfta kvinnorelaterade frågor genom att organisera festivaler, demonstrationer och skriva politiska texter. De anordnade aktioner i samband med den internationella kvinnodagen och arbetar med den tredje upplagan av tidskriften ”Sex och politik”. Nadia Parfan är trött på kvinnoförtrycket som hon upplever dagligen såväl professionellt som privat.

– I alla projekt som jag arbetar med professionellt är det män som är chefer, även om det mesta av jobbet utförs av kvinnor. Jag är trött på att ständigt bli bedömd utifrån det faktum att jag är kvinna, säger hon.

Vid ett besök i Kiev är det lätt att förstå vad Nadia Parfan menar. I Ukrainas huvudstad är det slående hur kvinnor visas fram som sexobjekt. Här använder alltifrån restauranger till taxibolag reklam med lättklädda kvinnor för att öka sin omsättning. En intervju med genusvetaren Tamara Martsenyuk bekräftar bilden:

– När utlänningar kommer till Ukraina, framför allt Kiev, möts de av en helt annan visuell presentation av män än av kvinnor. Först och främst handlar det om utseendet, där kvinnor genomgående visas med höga klackar och korta kjolar. Vi har också en hel del sexistisk reklam som anses vara ”normalt” i det ukrainska samhället. Synen på kvinnor som vackra objekt finns inom alla samhällsskikt, även bland politiker.

Hon berättar om det numera ökända uttalandet som president Viktor Janukovitj gjorde vid förra årets ekonomiska forum i Davos. Han uppmanade då utlänningar att besöka landet under våren då ”kastanjeträden slår ut i blom och Ukrainas vackra kvinnor klär av sig”. Uttalandet har i efterhand förklarats som ett sätt att locka utländska investerare till landet, som är i stort behov av ett ekonomiskt uppsving. Den svaga ekonomin är också en av anledningarna till att ukrainska kvinnor ofta dras in i prostitution och trafficking. I hopp om jobb och en bättre framtid flyttar många fattiga ukrainska kvinnor till Kiev, där prostitutionen och sexturismen anses vara mest utbredd.

För att Ukrainas rykte som paradis för sexturister ska ändras, krävs först och främst förändringar inom Ukraina, menar Tamara Martsenyuk, men konstaterar samtidigt att det än så länge saknas politisk vilja att ta tag i de underliggande problemen.

– Officiellt är prostitution olagligt i Ukraina, men korruptionen är så utbredd att jag snarare skulle vilja säga att det är ”semi-legalt”. Därför tror jag inte att det kommer att bli någon intensiv lobbyverksamhet kring legalisering inför EM. De som vill köpa sex kan redan göra det, säger hon.