– Det här är Uppsalas största poesitävling och ibland undrar jag om det finns en större poesitävling i hela Sverige. Vi har säkert 500 till 600 elever som är aktiva i första etappen, säger Reza Rezvani, ordförande och grundare av Poesi utan gränser.

I år har 25 dikter skrivna på 13 olika modersmål och 58 dikter på skolspråken kommit in. Några av språken är arabiska, kinesiska, litauiska, sydkurdiska, bosniska och serbiska samt spanska, franska och tyska. 60 bidrag har gått till final och för varje språk krävs jurymedlemmar och domare som kan poängsätta dikterna.

– Senast letade jag febrilt efter en domare i thai men nu är alla på plats, säger Reza Rezvani som i skrivande stund sitter med de sista förberedelserna.

– Jag vill helst vara fri från uppgifter på finalen, jag vill bara sitta där och njuta. Det är en höjdpunkt utan like, säger han.

Reza Rezvani fick idén till Poesi utan gränser 2006 på den årliga konferensen för språklärare.

– På konferensen samlas alla lärare, men vad händer med eleverna? Det gäller ju språk, så de borde vara med föreslog jag. Kollegorna var entusiastiska och vi började planera för en poesitävling på olika språk. Hela idén är att lyfta fram poesin och flerspråkighet.

Efter tre år av planering med massmail och telefonsamtal till rektorer och lärare var det dags för den första tävlingen. Det började i ett tält på Vaksala torg utanför lärarnas konferens på Uppsala Konsert och Kongress, UKK.

– Det var helt fantastiskt att till exempel se de somaliska flickorna. De kom med färggranna dräkter, läste långa dikter helt utantill och ägde scenen som om de hade fötts där.

Trots att publiken inte kan förstå alla dikter som framförs anser inte Reza Rezvani att det är ett hinder i upplevelsen av poesin.

– Vi iranier är så malliga och tycker att persiska är det vackraste språket i världen, men när jag hörde thailändsk poesi blev jag helt förtjust, det var så vackert! Det är det viktigaste med den här tävlingen, att den tar fram den finaste sidan av alla språk.

Flera skolor väljer att återkomma årligen i tävlingen och en av dem är Rosendalsgymnaiset. Skolan har deltagit i Poesi utan gränser sedan starten och trots att den har en naturvetenskaplig profil har den visat sig stark språkligt.

– Poesitävlingen är ett väldigt bra sätt att integrera glädje och kreativitet med undervisning, säger Florence Björklund, fransklärare på Rosendalsgymnasiet.

Sally Granbacka och Julia Andréasson går i ettan och är några av Florence Björklunds elever. De säger att de upptäckt en ny värld tack vare poesin och har själva skickat in sina bidrag till tävlingen.

– Det är en ny upptäckt för mig. Det är speciellt med dikter, man måste tänka mer på hur språket låter, säger Julia Andréasson som har skickat in sin dikt Cent ans (Hundra år).

– Spontant kan man säga att min dikt handlar om kärlek. Om en mors kärlek till sina barn, säger Sally Granbacka om sin dikt Aujourd’hui, demain, pour toujours (Idag, i morgon, för alltid).

Poesi utan gränser har med åren vuxit sig större, fler lärare vill vara med och fler elever hör talas om den och idag är det en väletablerad tävling.

– Den språkliga mångfalden är en enorm rikedom som bara ligger där utan att komma till någon nytta, trots att språken kan berika oss. Jag är också stolt över att ge ungdomarna chansen att stå inför en publik med en mikrofon. Många har aldrig i hela sitt liv kommit till tals någonstans. Plötsligt får de en scen och flera hundra personer som lyssnar. Jag hoppas verkligen att nämnden för arbetsmarknad och utbildning inser att det här är en tjänst de får gratis. De har ännu så länge inte behövt betala ett öre. Jag hoppas att de i framtiden är beredda att stödja oss, säger Reza Rezvani.

Poesi utan gränser, som numer är en egen förening, var från början ett projekt av Uppsala Språklärarsällskap. I år samarbetar föreningen med Stadsbiblioteket, Studiefrämjandet, Eriksbergsskolan och Språkpunkten. Varje år måste pengar äskas fram till logistiken, priserna och, i bästa fall, till lönerna.