Socialistpartiets kandidat, François Hollande, är favorit i det franska valet. I helgen knappade dock Sarkozy för första gången in på försprånget. Medan den sittande presidenten desperat jagar röster hos den populistiska högern för att hinna ikapp så styr François Hollande debatten i en mer ansvarsfull riktning.

Hollande och socialistpartiet vill vid en valseger bland annat omförhandla eurozonens stabilitetspakt för att komplettera åtstramningarna med ett omfattande europeiskt konjunkturprogram med fokus på tillväxt och minskad arbetslöshet. Detta ska finansieras med så kallade ”eurobonds”, gemensamma obligationer för euro-området. Idéer som satt skräck i många europeiska ledare, särskilt Angela Merkel, som nu vägrar ta emot besök från Hollande i Berlin. I tysk press kallas Hollande för ”Das Schreckgespenst” – skräckspöket.

Vad gäller finanskrisen så vill Hollande även separera bankernas spekulativa aktiviteter från konsumentverksamheten och höja deras skattebörda samt införa någon form av Tobin-skatt på finanstransaktioner. Han planerar även en skatt på de allra rikaste som ska uppgå till 75procent. ”Inte ens Karl Marx hade vågat komma på det!” svarade Jean-François Copé, Sarkozys partisekreterare. Det var nog tänkt som kritik. Idén har istället visat sig vara en strategisk triumf. Motarbetar Sarkozy skatten framstår han som de rikas försvarare, just som han var i färd med att försöka profilera sig som ”folkets president”.

Vad har då ”folkets president”, Sarkozy, att föreslå? Han har trots allt inte givit upp hoppet om en seger ännu.

Ett av hans trumfkort heter Angela Merkel. Den tyska förbundskanslern stödjer officiellt hans presidentkampanj i vilken hon symboliserar förebilden –den stabilare och nyliberalare tyska ekonomin – och Sarkozys internationella engagemang.

Men de senaste veckorna har Sarkozy fört en kampanj under närmast populistisk flagg. Uttalanden som ”Halal-kött, det är den viktigaste frågan för fransmännen” förbryllade till och med det egna partiet – som om den vacklande ekonomin och stigande arbetslösheten fallit i glömska. Den viktigaste frågan lär det bara vara för extremhögerns Marine Le Pen som dragit igång debatten. Sarkozys inrikesminister Claude Géant sade även att ”alla civilisationer är inte lika värda” och hyllade den europeiska kulturens förmenta storhet. En av socialistpartiets folkvalda från det franska departementet Martinique i Västindien påminde i nationalförsamlingen om att kolonialism och koncentrationsläger väl också räknas till europeisk kultur. Då stormade Sarkozys partikamrater ut.

Sarkozy förkunnade även i helgen att han vill omförhandla Schengen-avtalet för att kunna utesluta invandring från ”svaga stater” och hotar med ett franskt utträde ur avtalet om det inte blir någon skärpning.

Presidenten planerar även två folkomröstningar om han blir omvald. Båda ska avgöra minoriteters rättigheter. I den ena vill han fråga fransmännen om invandrarantalet ska halveras. I den andra hur ekonomiskt stöd till arbetslösa ska delas ut.

Det populistiska Nationella fronten och dess ledare Marine Le Pen spås inte nå fram till valets andra omgång trots ett stöd på runt 16 procent bland befolkningen. Hon kontrollerar dock mycket av den offentliga debatten på högerkanten. Den främlingsfientliga tonen skjuter undan andra viktiga frågor som miljön och jämställdheten. Den ekonomiska krisen tar därtill fokus från allt som inte uppenbart har med ekonomi att göra. Kvar i debatten blir alltså ekonomi och främlingsfientlighet. Dessa teman går ofta hand i hand.

Istället för att ta ansvar för sin misslyckade ekonomiska politik så skyller Sarkozy under valkampanjen sitt lands problem på arbetslösa och invandrare. De utnyttjar enligt honom systemet och måste därför få skärpta krav eller utvisas. Han har dock själv förflyttat mycket av de viktiga resurserna till de allra rikaste delarna av befolkningen. Inkomstklyftorna har ökat under den gångna mandatperioden, vilket knappast är de fattigas och invandrarnas fel. För många är Hollandes miljonärsskatt därför mer övertygande.

Årets franska presidentval är ett av de mest europeiska någonsin. I grunden är det dock ett val mellan den invandrarfientlige Sarkozy och Hollandes försök att skapa mer tillväxt i ett fortsatt öppet och tolerant europeiskt samarbete. Det franska socialistpartiet får kanske inte mycket svängrum om de kommer till makten. De representerar inte heller en enorm förändring. Men en fransk vänstersväng kan visa Europa nya och mänskligare vägar.