Av alla idiotiska saker människan har haft för sig genom åren är apartheid en av de mest obegripliga. Ett system som förvägrar vissa personer grundläggande rättigheter bara på grund av en färgskillnad verkar förhistoriskt korkat. Men det var inte längesedan. De flesta av oss kommer ihåg när apartheid äntligen skrotades i Sydafrika och nyhetsbilderna på en nyligen frigiven Nelson Mandela, och fortfarande finns ett bojkottstänk kvar någonstans i medvetandet. En vecka efter Mandelas frigivning 1990 dog hans landsman, den svarta fotografen Ernest Cole i exil i New York.

Vid sin död var Ernest Cole inte särskilt känd, ändå var han en revolutionerande fotograf. Han dokumenterade vardagen i apartheidregimens Sydafrika, lyckades ta bilder där det var förbjudet och fånga de diskriminerades synvinkel. Några av hans bilder från 1960-talet visas nu på Hasselblad. Många av bilderna är enastående, både kompositions- och innehållsmässigt. Det är en vardag, helt osentimentalt skildrad men ändå gripande. En kvinna som håller ett litet barn i famnen blir en fin bild, men när jag läser beskrivningen är det som en smäll i magen. ”I love this child, though she’ll grow up to treat me just like her mother does. Now she's innocent.” Bilden föreställer en svart tjänare med ett vitt barn.

Ernest Cole har fångat både det breda och det smala, han visar hur skyltar talar om vilken hudfärg man ska ha för att få passera, hur människor klänger sig fast utanpå tåg och hur barn sitter på golvet i en skolsal utan bänkar. Samtidigt är det talande närbilder med uttryck i personers ögon som säger mycket. Särskilt gripande är alla bilder på barn, många av dem gatubarn. Genom Ernest Cole har dessa barn förevigats men jag kan inte låta bli att undra vad som har hänt med dem.
Det är en fint balanserad utställning. Samtidigt som den visar människor påverkade av ett människofientligt system förnekar den inte att det finns glädje där också. Det skildras till synes enkelt, som genom några småkillar som svalkar sig i en vattenspridare. Ernest Cole fångar ögonblicken och speciellt då blir det tydligt hur oerhört bra han är på att förmedla stämningar. Bilderna låter och luktar, om ni förstår vad jag menar.
År 1967 blev Ernest Cole bannlyst i hemlandet på grund av fotoboken House of Bondage. Under några år bodde han i Sverige och senare i USA. Han blev inte rik och berömd, men det förhindrar inte att han är en av 1900-talets viktigaste konstnärer.