Hur mår feminismen?
I morgon är det Internationella kvinnodagen. Dags för bokslut och lägesrapportering. Men jag pallar inte ämna denna text åt att ta upp all skit som finns, typ som det konstanta osynliggörande av allt annat än den vite heterosexuelle mannen, horderna av antifeministiska uttalanden, de eviga reproduceringar av könsnormerna- i synnerhet bland produkter för barn.
Nä, 8 mars ska få vara en dag av politisk pepp och en fet injektion av kampenergi!
För det är viktigt att inte alltid agera i opposition- där den feministiska rörelsen svarar utifrån motståndets givna slag. Vi ska ta platsen att formulera våra egna problem, visioner och utopier. Det är en strategi som är både peppig och slagkraftig – skapandet av sin egna agenda.
Därför får nu feminismen (obs – feminism som undertecknad uppfattar den) själv göra sin lägesrapport:
Hej feminismen! Hur mår du egentligen?
–Det knallar och går rätt bra faktiskt. Jag tror att de starka antifeministiska tendenserna som dykt upp de senaste åren hjälpt till att få i gång den levande feministisk rörelsen vi ser i dag, plötsligt finns det ett tydligt hot som vi alla kan ena oss mot. Klassiskt, men med en bieffekt som känns värdefull. Kanske är det också därför Gudrun Schyman i höstas kunde säga att den fjärde vågens feminism spirar just nu. Jag är villig att hålla med – kulturfestivaler, böcker som skapar debatt, kamp för papperslösa kvinnor, fettaktivism, feministiska serietecknarkollektiv, antirasistiska tankesmedjor... Jag försöker lista olika nätverk och inser bredden i den rörelse som just nu sträcker sig från Nöjesguidens hen-nummer till världens största tantutställning som i mars huserar i Sollentuna utanför Stockholm. Det går bra nu. Men visst kan vi alltid bli bättre- vi får aldrig glömma den heliga treenigheten- klass, kön och etnicitet.
I morgon är ju din högtidsdag, hur känns det?
– Grymt bra. Runt om i landet kommer folk att demonstrera, diskutera, kalasa, mötas, argumentera. Skulle säga att 8 mars är som en finne i röven för patriarkatet. Önskar bara att varje dag var 8 mars.
Feminsmen, är det nåt särskilt peppigt du vill lyfta fram?
– Det är sjukt peppigt att Kristdemokraterna ä n t l i g e n gått med på att ta bort kravet på tvångssterilisering av transpersoner. Här är det läge för att dunka sig själv i ryggen. Jättemycket. Heja oss.
Har du någon framtidsvision?
–Tvåkönsnormen känns tråkig och ofräsch. För en verklig progression i samhället bör vi komma bort från de här statiska könen. Och att vi fortsätter vara ödmjuka inom den feministiska rörelsen och vågar göra fel.
Några humoristiska höjdpunkter från året som gått?
–Teateruppsättningen av Valerie Solanas Scum-manifestet i Stockholm orsakade mycket uppståndelse, så pass att ensemblen var tvungen att skyddas av polisen. Manifestet handlar om mäns våld mot kvinnor och samhället, och föga förvånande är det samma sak som pjäsen bemöttes av. Många grodor har samlats men det bästa av allt är att vi är så pass starka så att vi gemensamt kan skratta åt dumheterna. Humorn är vårt bästa vapen!
<h2>Sara älskar Malmö Fria Kvinnouniversitet och deras bok "Do the right thing". </h2>
