– Kärnkraftsindustrin är en dinosaurie som kämpar för sin överlevnad. I dag är den förnyelsebara energin det ekologiskt enda rimliga, men också ekonomiskt fullt konkurrenskraftig. Men det finns en mental blockering som gör att många inte vill se att tiden har gått förbi kärnkraften, säger han till Fria Tidningen.

Den nye S-ledaren Stefan Löfven vill ha en bred energiuppgörelse med alliansen. Om de röd-gröna partierna får majoritet i valet 2014 och det då finns en sådan uppgörelse som innebär mer kärnkraft, kan du tänka dig att sitta i en röd-grön regeringen som genomför detta?

– Nej , det kan jag inte tänka mig. Och jag har också svårt att tro att Miljöpartiet kan sitta i en sådan regering. Jag konstaterar att Socialdemokraterna har ett kongressbeslut om att avveckla kärnkraften, och förutsätter att de respekterar det.

Bara sju veckor har gått sedan Vänsterpartiets kongress valde Jonas Sjöstedt till partiledare. Förväntningarna på honom var skyhöga, nu skulle mer än ett årtiondes tillbakagång för partiet brytas. Och så här långt verkar förhoppningarna infrias, flera opinionsmätningar ger partiet stöd av 9-10 procent av väljarna. Hur mycket av det som beror på Socialdemokraternas genomklappning återstår att se. Men Jonas Sjöstedt har inte gjort någon hemlighet av sina ambitioner – Vänsterpartiet ska framstå som mer trovärdigt och nå 10-15 procent av väljarna 2014. Men redan från start lade partikamraterna ut några snubbeltrådar på vägen mot målet.

Din ambition är att göra Vänsterpartiet mer trovärdigt, men på kongressen blev du "överkörd" i viktiga frågor och politiken vreds ett snäpp längre än vad du föreslog. Du ville prata EU-kritik, men kongressen beslutade behålla kravet på utträde ur EU, du ville prata kortare arbetstid och 35-timmarsvecka, men kongressen ville ha sex timmars arbetsdag, du ville prata otrygga anställningar, men kongressen ville förbjuda bemanningsföretag. Är det här ett problem för dig?

– Nej det är inget problem alls. Jag var aktiv i kampanjen mot svenskt EU-medlemsskap och skulle gladeligen rösta nej igen. Däremot tror jag att dagspolitiken när det gäller EU kommer att präglas av kamp mot social dumpning, arbetsrätt och euron. Att bekämpa bemanningsföretag och otrygga anställningar är en huvuduppgift för Vänsterpartiet, och arbetstidsförkortning måste ske stegvis.

Vänsterpartiet är, tillsammans med Socialistiska Partiet i Nederländerna, det enda rödgröna parti som förespråkar ert lands utträde ur unionen. De övriga är ense om att vara kvar i EU och kämpa för ett mer socialt och klimatvänligt Europa och mot åtstramningar och nedskärningar. Kan det inte ses som osolidariskt att ni vill gå ur, det försvagar ju den rödgröna fronten i EU?

– Nej, jag tror inte det. Det bästa bidrag vi skulle kunna ge till den kampen vore att visa att en annan politik är möjlig, med hög sysselsättning, att gå före i klimatfrågan och bra välfärd. Och en sån politik är väldigt svår att bedriva inom EU som det ser ut idag.

En fråga där V, MP och S måste komma överens för att en rödgrön regering ska bli möjlig är arbetstiden. Sverige åldras, den andelen av befolkningen som är i yrkesverksam ålder minskar och andelen över 65 år ökar. Socialdemokraterna betonar att antalet arbetade timmar i ekonomin måste öka för att klara välfärden inför dessa utmaningar. Delar du den bedömningen?

– Jag tycker inte det är så enkelt. Produktiviteten ökar också hela tiden, och jag är lockad av att ta ut en del av den ökningen i kortare arbetstid. Men sen kommer vänsterpolitik också att leda till lägre arbetslöshet och till en så dräglig arbetsmiljö att fler orkar arbeta fram till 65 år. På så sätt kommer mängden arbete i samhället att öka.

– Men den stora utmaningen är att hitta en modell som är ekonomiskt hållbar utan att bygga på ständig ökad materiell tillväxt. Och det problemet menar jag att vi som vänster och klimatparti måste ta på allvar, och då går det inte att hela tiden hänga upp sig på traditionella tillväxtmodeller.

Vänsterpartiet vill sänka veckoarbetstiden från 40 till 37 timmar nästa mandatperiod, med bibehållen lön. Det ökar lönekostnaderna med drygt åtta procent utöver de vanliga, årliga löneökningarna. För stat och kommun innebär det 40 miljarder per år. Med tanke på de behov som finns när det gäller klimatinvesteringar, vård och välfärd, är det en vettig prioritering att satsa så mycket på att friska människor ska arbeta mindre?

– En arbetstidsförkortning måste bekostas av flera olika faktorer. Den ena är produktivitetsökningen i ekonomin, att man tar ut en del av denna i kortare arbetstid istället för högre lön. Man måste också omfördela mellan olika branscher, sannolikt via arbetsgivaravgifter, eftersom möjligheterna till ökad produktivitet ser så olika ut. En annan är att lönernas andel av det totala produktionsvärdet sakta men säkert har fallit under många år. Jag ser det här som ett sätt för löntagarna att ta tillbaka en del av den förlusten. Det finns studier som visar att det skedde när arbetstiden kortades i Frankrike.

– Sen kommer staten också att vinna på en arbetstidsförkortning, främst genom lägre arbetslöshet och bättre folkhälsa. Problemen med en arbetstidsförkortning överdrivs ofta. Vi har gjort det förut, och det har gått bra. Få har ifrågasatt arbetstidsförkortningen när den väl har genomförts.

Vänsterpartiets historia har till stor del handlat om bättre materiella villkor för arbetare och andra mindre bemedlade, medan du ofta talar om resursslöseri och ifrågasätter materiell tillväxt. Om du ska vara konkret, kan dina gamla arbetskamrater på Volvo Umeverken räkna med mer pengar i plånboken med Vänsterpartiets politik?

– De som tjänar under 28 000 i månaden får ingen skattehöjning med vår politik, däremot får de rimligare a-kasseavgift och lägre fackavgift. Tjänar man mer får man betala mer i skatt, det gör vi ingen hemlighet av.

– Det som jag ser som det stora problemet i vårt samhälle när det gäller materiell konsumtion, det är den orättvisa fördelningen, inte den totala konsumtionsnivån i sig. Och rättvis fördelning hänger ihop med att människor accepterar de omställningar som klimathotet kräver. Här ligger vänsterns unika bidrag i den frågan, att vi ser kopplingen mellan rättvis fördelning och klimatfrågans lösning.

– Sen lägger vi tyngdpunkten framförallt på offentlig konsumtion, bättre åldringsvård, fungerande järnvägar, barnomsorg, bibliotek, renovering av bostäder. Och det ger ju en högre livskvalitet. Vi är inte det parti som lovar stora ökningar av den materiella konsumtionen i Sverige.

Den kommission som analyserade vänsterpartiets valresultat kom fram till att bristande trovärdighet i den ekonomiska politiken var en viktig faktor bakom tillbakagången, en åsikt du har instämt i. Hur blir vänsterpartiet mer trovärdigt med dig som partiledare?

– Vi kritiserade ju de ramverk som styr den ekonomiska politiken, riksbankens inflationsmål, budgetöverskotten, budgettaken och så vidare. Det var rätt, men problemet var att vi inte presenterade några egna alternativ. Det är först nu som vi gjort det, bland annat vill vi ta bort kravet på att de offentliga finanserna ska ha ett överskott på i genomsnitt en procent av BNP per år. Det räcker med ett balanskrav, att det går jämt upp över en konjunkturcykel. Då får vi mer resurser att komma tillrätta med de största obalanserna i svensk ekonomi, den låga sysselsättningen och bristen på klimathänsyn.

– Men vi ska samtidigt vara extremt noga med att finansiera våra förslag. Det är bra att Sverige har en låg statsskuld, vi vill inte öka den. När statens behov att låna pengar ökar så ökar också risken att utsättas för politiska påtryckningar. Det ser vi i många länder i Europa idag. Det är viktigt att behålla ekonomisk stabilitet och låg statsskuld, då har vi störst utrymme för att bedriva vänsterpolitik.

Vänsterpartiet kritiserar ofta bankerna och spekulationsekonomin på ett sätt som många sympatiserar med. Men när det gäller konkreta åtgärder är ni ganska blygsamma, bankerna ska delas och lite nya lagar stiftas. När Bosse Ringholm var ordförande för SSU krävde de att affärsbankerna skulle förstatligas. Att SSU då var radikalare än vänsterpartiet idag, är det ett uttryck för att också ni flyttat er närmare den politiska mitten?

– För oss är det viktigt att det vi föreslår ska vara politiskt genomförbart. Att förstatliga de fyra storbankerna skulle vara extremt dyrbart, jag vet inte hur många hundra miljarder det skulle kosta. Och det i ett läge när vi snart riskerar en stor bankkris som gör att vi ändå får bankerna i knät. Jag undrar om det vore så smart egentligen.

– Istället fokuserar vi på att minska bankernas vinstnivåer och tvinga dem att bete sig mer ansvarsfullt. Sen vill vi främja framväxten av fler gemensamt ägda banker, exempelvis lokalt förankrade sparbanker, och använda statens ägande i SBAB och Nordea. Så vi vill öka det statliga inflytandet i banksektorn både genom ägande och lagstiftning.