Frågan om svenskheten
Alla länder har någon form av nationell fråga, som ältas om och om igen i tidningarna och debattprogrammen år efter år. En fråga som finns i allas medvetande och som befolkningen inte får nog av. I Frankrike sägs det vara ”landets roll i världen” i Storbritannien är det ”vad är brittiskt?” och i Sverige är det ”hur ser de på oss?”. De här frågorna säger ganska mycket om mentaliteten i respektive land och kanske ännu mer om hur de olika befolkningarna ser på sig själva.
Den svenska ängsligheten runt ”vad ska de tro om oss” är naturligtvis helt obefogad. De flesta utlänningar tror ingenting om Sverige – de vet som regel inte ens var det ligger. Ändå fortsätter reportrarna att fråga ”what do you know about Sweden? – oh yes, that is right, we eat rotten fish!”, när det hade varit betydligt mer intressant att ta reda på saker om andra, i stället för att ständigt spela sig själv.
Härförleden fick Fria Tidningars Malmöredaktion en kommentar på vår hemsida angående en artikel om romerna. Den berörde det faktum att romerna nu firar fem hundra år på svensk mark, men att hundratals romska barn inte går i skolan, mest på grund av att de inte kan svenska så bra när de börjar skolan, eftersom många inte väljer att gå på dagis och dels för att romer fortfarande ofta blir mobbade i skolan. Romani chib är ett av Sveriges fem minoritetsspråk, vilket innebär att det, i alla fall konstitutionellt, har en högre status än till exempel engelska. Kommentaren till artikeln ljöd i enlighet med den linje vad gäller integration som vi ofta hör i Sverige:
”Romer har varit förföljda i flera hundra år, samtidigt har man haft precislika lång tid på sig för att anpassa sig till den kultur som landet i vilket de valt att leva … ”
Men om romerna har haft den kultur de har, i det land de lever och där deras föräldrar, farföräldrar, farfarsfarsföräldrar och farfarsfarfars farsföräldrar troligen också har levt – är det inte en del av den kultur som finns i landet i vilket de valt att leva?
Vem är det som bestämmer vad som är svenskt? Vad händer när svenskheten förändras och människor inte längre vill ha soporna under diskbänken, äta kött eller ha triangelformade elljusstakar i vartenda fönster när det är december?
Något som alla andra multikulturella länder, från England till Australien, verkar ha fattat är att ett lands kultur är summan av kulturen av alla de människor som bor i landet. Integration innebär inte bara att det är minoriteterna som ska assimileras, det handlar också om att Svensson måste välkomna inslag av andras kulturer, utländska såväl som inhemska, för att passa i vårt moderna samhälle. Det kanske har blivit dags för oss att lunka efter resten av den globaliserade världen och ställa frågan: Vad är egentligen svenskt?
