För i Sverige har vi ingen korruption. Ett ovanligt substanslöst argument, till och med för en självgod svensk. Rättare sagt, det är inte ens ett argument, det är ett normativt påstående som saknar ett ”därför att...”. Ett bra argument kräver både hållbarhet och relevans (läs gärna boken Argumentationsanalys, 2009).

Brottsbalken förbjuder bestickning och mutbrott och riksdagsledamöter måste redovisa sidouppdrag sedan 2008. Alltid något. Men vid affärsrelaterad politisk korruption verkar det räcka med påståendet att problemet inte existerar. Det gör det. 2008 genomförde exempelvis Europarådets Group of states against corruption (Greco) en granskning av insynen i de svenska partiernas finansiering. Greco konstaterar att det svenska systemet inte når upp till Europarådets rekommendationer.

Om någon bryter mot de regler som ändå finns och gynnar sig själv på det allmännas bekostnad blir det ibland ett slagträ i den partipolitiska debatten. Men genomslaget beror på vem som för tillfället har den politiska makten. Skillnaden i hanteringen av fallen Juholt och Bildt är ett vanligt exempel. I Sverige blir frågan om korruption starkt ideologiserad därför att det saknas regleringar.

Nu försöker vänstern besvara högerns långvariga attacker med att lyfta fram Moderaternas agerande vid försäljningen av vårdcentralen Serafen i Stockholm. Det är en oerhörd skandal, om det stämmer att en av köparna (läkaren Ulf Hallum) och biträdande sjukvårdslandstingsrådet (Lars Joakim Lundquist) kände varandra personligen. Husläkarmottagningen såldes kanske inte bara till underpris utan kanske till och med till kompispris!

Det står ju rakt upp och ner i fullmäktigeprotokollen från 2008: Lars Joakim Lundquist känner Ulf Hallum ”personligen” och ”väl”. Nu polisanmäler Vänsterpartiet landstinget. Jag ser inga tiosidiga artiklar dag ut och dag in om Serafen.

Så här är det: den som sitter vid makten har alltid närmast till korruption. Men för medierna är det fortfarande 2011 års nyheter som gäller – och de stavas Juholt.

Så om vi inte kan hoppas på tredje statsmakten, vem ska vi då fråga? Oss själva. SvD har i sin granskning av lagvrängarna i vaktbolaget CSG tagit hjälp av Kolbjörn Guwallius från Gatukonst.se. En duktig grävare utanför redaktionen som verkar få mycket gjort. Flashbackanvändarnas avslöjanden om Terje Hellesös bildmanipulering och Wikipedias samarbete med bland annat The Guardian är andra exempel.

Så här ett grävtips för läsare med anlag för rättshave... förlåt, rättvisa:

• Gustaf Douglas, en av världens rikaste personer, är den största ägaren i säkerhetsföretaget Securitas. Han sitter i partistyrelsen för Moderaterna sedan 2002. Partiet är regeringens främsta företrädare för hårdare tag mot brott. Hur ser kopplingen mellan säkerhetsbolaget och politiken ut? Har Gustaf Douglas drivit politiska förslag som gynnar Securitas? Och vidare: Securitas är världens största säkerhetsföretag. Finns det några ekonomiska kopplingar mellan M och Securitas?