På fredagskvällen två dagar före valet visades ”ett avslöjande reportage” på den statskontrollerade tv-kanalen NTV. I det hävdades att Sveriges ambassad lagt sig i Rysslands interna angelägenheter. Exakt vad ambassaden gjort var oklart, men på något sätt handlade det om att man bjudit in ungdomar till diskussioner om demokrati på kaféer, samt stött organisationen Golos ekonomiskt.

Programmet hade ingen som helst journalistisk ambition, utan var ett rent smutskastningsförsök. Nu var det inte Sverige, som i programmet mest sågs som ett ombud för USA, som man i första hand ville åt, utan just Golos, en oberoende rysk organisation som övervakar och registrerar oegentligheter vid val. Inför söndagens parlamentsval hade de skapat en sajt där det rapporterades om fusk.

Tanken med reportaget var att få Golos att framstå som ett instrument som utländska makter använder för att lura ryssar att tro att förekommer fusk i ryska val. Om folk fick för sig det skulle de kunna ge sig ut på gator och torg för att protestera.

Som NTV-exemplet visar har staten i Ryssland kontroll över vad som sägs på tv. Men i dag är runet, som det ryskspråkiga internet kallas, en fantastisk källa till information. Där finns inte bara bloggar, utan flera nyhetssajter som rapporterar ifrågasättande

Under valdagen drabbades flera av dessa medier av en mycket omfattande nätattack och det gick inte att komma åt deras hemsidor. Också Golos sajter låg nere.

De oberoende eller oppositionella medierna förmedlar inte bara information. De skapar också, särskilt på Facebook, en gemenskap som legitimerar föreställningar och idéer som man annars inte ser i offentligheten. Det är en oerhörd befrielse att få veta att man inte är ensam om sina åsikter.

Rysslands politiska modell har visat att ett land kan ha ett mycket kontrollerat politiskt liv, utan att för den skull se ut som Vitryssland. Även om den politiska friheten i Ryssland är liten, är den personliga friheten relativt stor. Du kan lyssna på eller läsa i stort sett vad du vill. Men vill du uttrycka en politisk åsikt, som missnöje med det styrande partiet Enade Ryssland eller bara att det är okej att vara homosexuell, befinner du dig på mer osäker mark.

Den relativt stora friheten gör systemet svårkontrollerat och det är lätt att hitta märkliga motsägelser. Samma vecka som valet, under vilken man stoppade oppositionella demonstrationer, visade en dokumentärfestival i Moskva helt öppet en film om den fängslade oligarken Chodorkovskij och en annan om journalisten Anna Politkovskaja.

Hela modellen grundar sig på det genomcyniska antagandet att om folk har frihet och lite pengar över kommer de köpa saker istället för att ägna sig åt politik. Och har folk tillgång till internet kommer de inte att läsa kritiska tidningar, utan titta på underhållning och chatta med vänner.

Det antagandet har inte varit helt taget ur luften, men under hösten har missnöjet med Enade Ryssland blivit för stort och plötsligt fungerar inte den relativt öppna modellen. Makten blir nervös och känner ett behov att klassisk kontroll. Alltså försöker man stänga ner de nyhetssajter och organisationer som rapporterar om valfusk.

Efter valet är Enade Ryssland fortfarande landets största parti. Men trots vad som verkar ha varit ett omfattande valfusk backar de med 15 procent. Den rimligaste tolkningen av det är att väljarna är ordentligt missnöjda med det system som finns i dag.

I mars nästa år ska Putin väljas till president. Det kommer han förstås att göra, men efter det finns all anledning att vara osäker. Om folk är trötta på systemet i dag, hur kommer det att se ut om ett år, eller om sex år när Putin ska väljas om ytterligare en gång?

Det är förstås svårt att säga något alls om hur Rysslands framtid kommer se ut. Men efter söndagens val framstår den som intressant och oförutsägbar. Och långt ifrån så statisk som många tidigare har hävdat.