I år är det Angela Munugu, 38, som är småbrukare i ett lokalt bondekooperativ i västra Uganda som valts ut att arbetsleda världens tuffaste jobb.

Tanken är att en svensk kvinna ska skugga Angela i hennes eget dagliga arbete under en månad. Angela bär vatten till de högst belägna odlingsplättarna för bomull och kaffe och skördar för hand.

I arbetet ingår att ta hand om fem barn och hushåll utan el och rinnande vatten. Lönen ligger på strax under tio kronor om dagen, samma som för de flesta andra ugandiska småbrukare. I fjol sökte 130 personer tjänsten till världens tuffaste jobb, som då var i Kenya.

Hur känns det att bil utvald som en av femton bland 49 kandidater?

– Jag är verkligen glatt överraskad! Det är ju otroligt kul att så många entusiastiska och driftiga tjejer ansökt till ”världens tuffaste jobb” – det gör det ännu roligare att bli utvald till finalist.

Varför vill du göra det här?

– För att det känns viktigt och relevant och helt i linje med min ”förändra-världen-ambition”, det vill säga att jag är övertygad om att alla kan göra skillnad. Jag tror att kampanjen är ett effektivt sätt att nå ut till oss i Sverige och få oss engagerade. Den personliga vinklingen gör situationen mer konkret och verklig, och lättare att ta till sig. Jag vill visa att jämställdhetsarbete och kooperationsarbete faktiskt kan göra stor skillnad med små medel.

Hur hörde du talas om ”jobbet” med Kooperation utan gränser?”

– Kampanjen hittade mig överallt; på stan, i tidningar och på nätet. ”80 timmars arbetsvecka och uselt betalt” – jag kunde inte låta bli att söka helt enkelt.

Vad har du för utbildning/bakgrund?

– Jag är nybliven civilingenjör i teknisk matematik, med inriktning mot biologisk modellering. Inom ramen för det vill jag jobba med hållbar utveckling, modellering av klimat och miljö och internationellt utvecklingsarbete.

På vilka sätt tror du att ”jobbet” i Uganda kan göra skillnad?

– Först och främst genom att få oss i Sverige medvetna om situationen för alla de kvinnor som har ”världens tuffaste jobb” till vardags. Det är där den personliga kopplingen är så viktig – vi har så mycket lättare att engagera oss när vi kan följa en verklig familj och en verklig vardag. Jobbet är en del av Kooperation utan gränsers kampanj för att få fler satsningar på kvinnor inom jordbruket i fattiga länder. Logiken är enkel; ökad jämställdhet minskar fattigdom och hunger. Hjälp till självhjälp är den metod som fungerar i ett längre perspektiv.

Har du gjort något liknande volontärjobb tidigare?

– Jag har volontärat i Bolivia och varit runt i utvecklingsländer – senast gjorde jag mitt examensjobb om lokal klimatpåverkan på vattentillgången i Moçambique. Även om jordbruk i Uganda är väldigt annorlunda än i Sverige har jag något att relatera till. Jag är uppvuxen på en liten gård där vi jobbar för självhushåll och en hållbar livsstil. Jag vet därför att småskaliga jordbrukare har fullt upp även här hemma. Jämte underhåll och alla olika projekt odlar vi allt ekologiskt – grönsaker till oss själva, säd till gårdsbageriet och mat till alla våra djur.

Hur länge har du bott i Malmö och varför flyttade du hit?

– Jag har bott i Malmö ett år, men redan när jag bodde i Lund var jag mycket här. Jag gillar Malmö, det är en liten stad med mycket på gång!

Är du engagerad politiskt eller i någon sakfråga i dag?

– Jag tror på samhällsengagemang i många olika former. Medveten konsumtion är till exempel något vi alla kan tänka på. Det kan vara allt från att handla ekologiskt och rättvisemärkt, att inte stödja företag med osolidarisk policy, till återbruk och smart resursanvändning. Jag håller just nu på med en klädkollektion av återanvänt material för att uppmärksamma begreppet hållbar konsumtion. Jag är med i Ingenjörer utan gränser och stödjer flera ideella organisationer. I Malmö finns massor av evenemang och möjligheter att arbeta för solidaritet, demokrati och en bättre värld i stort och i smått.