På grund av Ramy Essams engagemang i revolutionen och hans sätt att använda sin musik i kampen, tilldelades Ramy Essam det internationella frihetspriset Freemuse award 2011. Den 21 november tog han emot priset under konferensen Right! Freedom of music & speech i Stockholm. Dagen därpå träffar jag honom på Hotell Rival. Det är en trött men glad Ramy Essam jag möter. Hela dagen ska han ägna åt intervjuer.

– Förut hade jag en tolk med mig, men under de senaste månaderna har min engelska gått från att vara nästan obefintlig till ganska bra, säger Ramy Essam på arabiskklingande men tydlig engelska.

– Det är lättare att sprida ett budskap över hela världen om man behärskar engelska. Och jag tror även att det här internationella priset kan bidra till att sprida ordet om vad som har hänt och vad som händer i Egypten.

Ramy Essam är stolt över sitt engagemang i revolutionen. Men det har inte varit smärtfritt. Den 9 mars återvände han till Tahrirtorget för att sjunga än en gång. Efter konserten stormades torget av militären. Över 100 demonstranter arresterades, däribland Ramy Essam. Han togs till ett museum i Kairo där han under fyra timmar utsattes för brutal tortyr. Essam berättar, med tagen men samlad röst, om dagen han aldrig kommer att glömma.

– De släpade mig 200 meter i håret och dunkade mitt huvud i marken flera gånger. Mina kläder blev avslitna och mina armar bands ihop med mina ben. Därefter piskade de mig och slog mig med järnrör och hoppade på min rygg. Sedan utsatte de mig för elchocker. Jag såg till att hålla mig tyst hela tiden, vilket retade dem. Slutligen körde de iväg mig i en taxi och slängde ut mig på gatan.

Det kan tyckas märkligt att militären inte avslutade tortyren med att mörda Ramy Essam. Själv är han inte förvånad. Han är säker på att de ville använda honom som ett avskräckande exempel för demonstranterna. Om en känd person som Essam kunde bli utsatt för ett sådant brutalt våld på grund av sin del i revolutionen, vad skulle då okända demonstranter möta för öde?

De omfattande fysiska skadorna efter tortyren gjorde att folk inte längre kände igen Ramy Essam. Hans ansikte var sönderslaget och hans hästsvans, som hade blivit något av hans signum, hade militären klippt av. I dag syns inga spår av misshandeln i Essams ansikte. Men ärren på ryggen är kvar. Och håret är fortfarande kort.

Vårt samtal kommer så småningom in på demonstrationerna som pågår i Kairo i detta nu, när Ramy Essam är i Sverige. Trots att han tidigare berättade om den tortyr han har utsatts för, är det först nu Ramy Essam har nära till gråten.

– Jag är så klart glad över att jag har tilldelats Freemuse award. Men jag vill vara i Kairo och delta i demonstrationerna. Det är viktigare för mig. Många människor har dödats, och flera av mina vänner har skadats. Jag borde vara där, säger han.

När Mubarak avgick trodde många, däribland Ramy Essam, att revolutionen var över. Men de insåg snart att de 18 dagarna mellan revolutionens start den 25 januari och Mubaraks avgång den 11 februari bara var början.

– Problemen är större än Mubarak, större än regimen. Vi måste se längre än till oss själva och våra närmaste. Vi måste enas som ett folk. Revolutionen väckte ett sådant perspektiv, nu gäller det att behålla det, säger han.

Intervjun tar slut när Ramy Essam får veta att en taxi väntar utanför hotellet. Han ska hinna med ytterligare ett antal intervjuer under dagen. Nästa dag går planet hem till Egypten.

– I morgon kommer du att kunna se mig på tv, från Tahrirtorget. Det lovar jag dig, säger Ramy Essam innan han försvinner mot nästa intervju.