Filmen om krigen och oljeexploateringen i Sudan och Etiopien ger en utmärkt förklaring till vad som händer, men ställer många fler frågor än den besvarar.

Den osmakliga historien om inbördeskrig, folkfördrivning och slaveri i södra Sudan och Ogaden-provinsen i Etiopien, drivs enligt dokumentären av oljeindustrin. Bland annat svenska Lundin oil/petrolium, där utrikesminister Carl Bildt i många år suttit som styrelseledamot. I dokumentären får vi se de chockerande konsekvenserna av den vinst på 100 miljoner dollar som det svenska bolaget gjorde när de avvecklade sina operationer i Sudan 2003. Och vi kan skönja den aktivitet som fortfarande pågår.

Dokumentären utgår från en häktningsorder för Sudans president Omar-  al-Bashir. Det är första gången i historien som Internationella brottsdomstolen i Haag vill ställa en statschef inför rätta för brott mot folkrätten. Wechselmann följer spåret mot Lundin petrolium och ställer frågan: I vilken utsträckning har svenska Lundin Petrolium involverad i folkrättsbrott? Vittnesmål i filmen ger starka antydningar om att Lundin petrolium har haft ett partnerskap med al-Bashir. Att vår utrikesminister har suttit i styrelsen för ett bolag som omgärdas av den sortens misstankar är både olyckligt och anmärkningsvärt och får Juholts hyrbilsskandaler att se ut som em Toblerone i ett vattenglas.

Upptagningar från Bildts tidigare förhör i konstitutionsutskottet varvas med vittnesmål från torterade ogadenier och syd-sudaneser, där det framgår att situationen omöjligt kan vara okänd för det svenska oljebolaget (eller dess styrelse). Vi får höra vittnesmål från internationella människorättsorganisationer som skrivit till den svenske utrikesministern för att upplysa honom om situationen runt svenska oljebolag i Afrika, men aldrig fått några svar.

Det som kanske är mest obehagligt är att ingen av de intervjuade affärsmännen verkar tycka att det är något konstigt med att man kör över och exploaterar ett land och folk till förmån för extremt stora vinster. Det är helt enkelt affärslivets regler. När man ser bilderna på svältande barn och hör vittnesmål om våldtäkter och övergrepp inser man hur absurt det är att svenska folket är med och backar upp verksamheterna med sina pensionspengar.

Dokumentären tittar också på fallet Talisman energy, ett kanadensiskt oljebolag som på grund av högljudda protester från privata investerare i pensionsfonder i USA och Kanada fick dra sig ur verksamheten i Sudan. Skriverierna om brott mot mänskligheten blev så betungande för företaget att deras aktier sjönk med 20 procent på grund av investerarkrav. En parallell finns med Lundin oil som har stora privatinvesteringar genom fonder, bland annat sjunde AP-fonden, men även Folksam, Nordea, SPP och Swedbank. Dock har ingen opinion skapats i Sverige när det gäller pensionsfondernas oetiska investeringar.

Följdfrågorna blir naturligtvis ganska obehagliga: Har Sveriges utrikesminister styrt verksamheter som direkt medverkar till brott mot folkrätten? Varför investerar svenska folket sina pensioner i företag som bidrar till otroligt lidande i tredje världen? Och varför intervjuar Lars Adaktusson en dokumentärfilmare som betalats av Lundin petrolium att göra en ”dokumentärfilm” om Sudan, på bästa sändningstid?

I början av oktober i år anmälde Maj Wechselmann SVT-programmen Skavlan och Aktuellt till granskningsnämnden för uttalanden om Lundin petrolium.

– I Skavlan påstod utrikesminister Carl Bildt att Lundin petrolium inte längre närvarar i Ogaden – uppgifter som också framfördes av en reporter i Aktuellt. Det är fel – och SVT får inte fara med osanning. Detta handlar om krigsförbrytelser av stora mått och tusentals döda etiopier. Folk dödas, människor svälter. Vad Carl Bildt täcker över är fruktansvärda saker, sa Wechselmann i en intervju i DN den 10 oktober.

Wechselmann har också gjort en förfilm om de två frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye som nu sitter anhållna för terroism i Etiopien. Filmen börjar på Näsby i Kristianstad med blandade vittnesmål om situationen i Etiopien. Vi får också se utdrag ur den ”dokumentär” som ingår i bevismaterialet mot Martin och Johan. Det är inte helt lätt att få grepp om berättelsen om man inte redan känner till fallet. Det här är helt tydligt en snabbt gjord men likväl intressant dokumentation.