– Folk börjar förstå att det inte handlar om en liturgisk kyrkofestival, men att det är olika kulturer som möts med musiken som gemensam nämnare, säger Stefan Holmström, musikproducent för festivalen.

Första gången han kom i kontakt med festivalen var 2007. Då hörde han Jan Garbarek spela och sedan dess har han arbetat med festivalen. Mest uppskattar han dess bredd.

– Går man på till exempel en kammarmusikkonsert hör man bara liknande klanger, men här kan man uppleva jazz med sakrala förtecken. Bredden gör hela evenemanget väldigt utvecklingsbart och utmaningen är snarare att hålla sig till en röd tråd.

Öppningskonserten sker i Domkyrkan. Där bjuds besökarna dels på körmusik av Rustavi från Georgien som sägs ha den äldsta manskörstraditionen som fortfarande är aktiv, dels på musik från norsk-svenska Trio medieval. De tre kvinnorna mixar nyskrivna sånger och norska medeltidsballader med fransk, engelsk och italiensk medeltidspolyfoni.

På fredagen ljuder toner av jazz blandat med klassisk arabisk musik med tunisiska oud-spelaren Anouar Brahem quartet. Årets festival har även inslag av poesi med Alireza Ghorbani och Dorsaf Hamdani som blandar gammal och aktuell lyrik med klassisk persisk och arabisk sång, där musiken bygger på den persiske poeten, matematikern och astronomen Omar Khayyams tusenåriga texter.

En utstickare är gruppen Vox archangeli som genom att blanda gregoriansk klostersång med elektroniska toner företräder new age-musiken. Domkyrkan står för de mer klassiska inslagen. Likt föregående år ska Sacred pearls, med Uppsala akademiska kammarkör och Allmänna sången, framföra bland andra Mozart, Bach och Fauré.

Medan de flesta festivaler är lodräta i sina genrer med till exempel rock, jazz eller kammarmusik, där liknande toner återkommer, är idén med Uppsala international sacred music festival att vandra vågrätt genom olika musikgenrer. Den gemensamma nämnaren är musikens kraft som uppkommit i samband med trosåskådningar.

– En bred festival som denna kan vara svår att förklara för folk, men upptäckarglädjen är det bästa. Den är inte lika förutsägbar som andra festivaler, menar Stefan Holmström.

Det bjuds inte bara på konserter utan även seminarier och filmer. Tanken är bland annat att besökarna ska få tillfälle att reflektera över musikens plats genom tiderna. Likt språket har musiken funnits i alla former av samhällen som man kunnat spåra till i dag. Efter att världens äldsta flöjt hittats i Tyskland tror nu forskare att neandertalarna spelade instrumentet. Hjärnan har dessutom reserverat en speciell plats åt musiken, separerad från språket. Därför kunde till exempel ”Blinde Tom” Wiggins, ung slav på 1800-talet, med en repertoar på 100 ord ändå vara ett musikaliskt geni och ta både Vita huset och Europa med storm med sina pianokonserter.

Att musiken spelar en viktig roll för människan är ett faktum, men anledningen till det är ett mysterium. Kanske för att det musikaliska språket, till skillnad från det talade, inte går att misstolka. De flesta verkar överens om att Adagio for strings, som spelades av BBC:s orkester till minne av offren den 11 september 2001, är ledsam. Den musikaliska erfarenheten skulle alltså inte vara lika subjektiv som man tidigare trott.

En del forskare menar att musik endast är en tillfällig egenhet i nervsystemet och inte har någon roll i samhället annan än nöje. Andra påpekar att varje generation har sin musikaliska identitet, vid politiska evenemang spelas hymner och det finns få religiösa riter utan musik. Att sjunga och spela skulle därför vara ett svar på ett biologiskt behov – att tillhöra gruppen. Därför hävdar vissa forskare att det naturliga urvalet har favoriserat den musikaliska delen av hjärnan, ur vilken gemenskap har kunnat skapas och stärkas.

Hela International Sacred music festival avslutas den 6 november med Sacred pearls som, lagom till Allhelgona och tillsammans med publiken, sjunger halleluja i Stora salen på UKK.